Övar mig

Sitter på stranden och tänker att jag ska ha en skön stund bara för mig själv. Redan efter några minuter konstaterar jag att sand kan vara riktigt enerverande. Speciellt när det blåser mycket. Snart är hela min kropp täckt av ett tunt lager med finkornig sand och solskyddsfaktorn som jag givetvis skulle smörjt in hemma blev nu mer till en peelingkur vilket också kunde behövas. Lägger mig ner och det är då jag nästan blir sandblästrad. Sand i mungiporna, ögonfransarna, ja överallt i alla skrymslen och vrån. Dessutom störiga flugor som tydligen är vanligt förekommande så här års men de blir det färre av framöver säger de. Jag står inte längre ut med all sand så jag tar sats och springer ut i havet och dyker ner under ytan. Tvättar sandblästrad hud fri från sand, vadar upp och flyttar filten närmare vattnet. Lite hårdare strand men mindre sand i ögonen. Äntligen ligger jag ner och slappnar av och flugorna virvlar iväg i blåstens sällskap. Sommar i P1 i lurarna även denna dag men  plötsligt bryts programmet och börjar om från början. Försöker med sandiga fingrar fippla till det med mobilen så att programmet ska ta vid där det stannade men det går inte. Det har blivit något knas i nedladdningen och den sista kvarten finns inte. Borta. Suckar och stånkar lite högt för mig själv. Jonas som precis skulle börja berätta om dagen då allt brast...Tänker att dagens strandtimme är en enda lång övning. Övning i att vara mindfull och ha tålamod. Näe...om jag skulle ta och åka hem igen då.