Övar mig

Sitter på stranden och tänker att jag ska ha en skön stund bara för mig själv. Redan efter några minuter konstaterar jag att sand kan vara riktigt enerverande. Speciellt när det blåser mycket. Snart är hela min kropp täckt av ett tunt lager med finkornig sand och solskyddsfaktorn som jag givetvis skulle smörjt in hemma blev nu mer till en peelingkur vilket också kunde behövas. Lägger mig ner och det är då jag nästan blir sandblästrad. Sand i mungiporna, ögonfransarna, ja överallt i alla skrymslen och vrån. Dessutom störiga flugor som tydligen är vanligt förekommande så här års men de blir det färre av framöver säger de. Jag står inte längre ut med all sand så jag tar sats och springer ut i havet och dyker ner under ytan. Tvättar sandblästrad hud fri från sand, vadar upp och flyttar filten närmare vattnet. Lite hårdare strand men mindre sand i ögonen. Äntligen ligger jag ner och slappnar av och flugorna virvlar iväg i blåstens sällskap. Sommar i P1 i lurarna även denna dag men  plötsligt bryts programmet och börjar om från början. Försöker med sandiga fingrar fippla till det med mobilen så att programmet ska ta vid där det stannade men det går inte. Det har blivit något knas i nedladdningen och den sista kvarten finns inte. Borta. Suckar och stånkar lite högt för mig själv. Jonas som precis skulle börja berätta om dagen då allt brast...Tänker att dagens strandtimme är en enda lång övning. Övning i att vara mindfull och ha tålamod. Näe...om jag skulle ta och åka hem igen då.

Färgsprakande avslut på helgen



 Det blev en dag på stranden på Port Beach. Med nedladdade Sommar i P1-program i lurarna kunde det inte bli bättre sommarkänsla på filten. Vi vågade bada men höll oss väldigt nära stranden. Friskt men härligt att svalka sig i vattnet.

 I Parken bortanför var det avslutning nu ikväll på CHOGM-veckan. Skön afromusik spelades live i svängigt gung och kvällen var ljummen och skön.

 Vi höll oss vid flaggorna, månen log mot oss med sin glada mun!

Pampigt fyrverkeri avslutade kvällen och när vi stod där nära vännerna tillsammans kunde jag inte känna annat än tacksamhet och glädje över att få vara just här, just nu på denna jord.

Fladder i vinden

Enormt färgglada flaggor på stora bambukäppar fladdrar glatt i vinden i parken nära oss. Det är en del av utsmyckningen nu under CHOGM-veckan. Idag tog vi "kusinerna" färjan över till Perth city där vi fick en skymt av drottningen Elisabeth. Massor av människor trängdes utmed esplanaden för att få se henne vinka när hon kom i sin bil. Det var mest trångt och varmt så vi gick och åt grillad korv på en filt i parken och hade en skön stund innan vi åkte hemåt igen. Det bästa var ändå flaggorna. Så skira, så vackra så jag var tvungen att åka tillbaka till de och fota eftersom vi hade slut på kamerabatteriet tidigare under dagen....

Public holiday och hela familjen är ledig!

Det känns som en seg söndag men är bara fredag. Dagarna flyter samman och går i hostans tecken och hela familjen börjar bli rätt less och det märks på stämningen. Alla är lite sådär lagom halvtjuriga och man har lust att trycka på nästa kapitel på fjärrkontrollen i filmen om Broströms liv för den här delen kan lika gärna hoppas över. Men i verkligheten går ju inte det så vi får göra det bästa av dagen. Johan åkte precis iväg med barnen en stund och jag ska gå och hyra mig en film och bona in mig i soffan. Ute skiner solen och jag längtar till havet. Nästa vecka kanske.

Lite skruttiga

Här ligger vi i soffan och skruttar tillsammans. Idag har vi iallafall fått komma till en doktor tack vare snälla Jane som hämtat och kört oss då bilen och mannen är iväg långt borta. På vägen dit kom självaste drottning Elisabeth med poliseskort och vägen stängdes av för en kort stund. Vi skymtade henne vinkandes inne i bilen. Folk klev ur sina bilar och skyndade ut på gatan från sina kontor för att få se henne. Några ställde sig på en refug mitt i gatan men poliserna på motorcyklarna skrek "Get of the road" i högan sky så där vågade ingen stå kvar. Som sagt. Spektakel är vad det är. Hos doktorn hade vi feber båda två och lika grötiga halsar. Klara är inne på sjunde dagen nu och mitt halsonda började i tisdags kväll så vi fick penicillin båda två eftersom det troligtvis är samma baciller vi bär. Nu hoppas vi att det vänder och vi blir friska. Lyssnar på Ryan Adams Ashes and rain som är lite lagom soft för två trötta ömma huvuden och så virkar vi lite när vi vill. Vad gör du?

Om, ifall jag skulle möta en gammal vän

 så skulle jag först gärna gå över den här glasbron med henne

 titta ut över staden och floden

 gå förbi flera vackra högväxta träd med spretande grenar upp mot himlen

 en liten lummig damm

med porlande vattenfall

 här kunde vi sitta och dricka kaffe och äta ostmacka, se fåglarna flyga förbi och bara finnas till

Ingen dancing queen igår inte!

Jag var glad, kände mig lättare i sinnet. På väg mot dansen med glad musik spelandes ur högtalarna. Redan efter 500 meter i bilen när jag svängde av från vår huvudgata där vi bor och fick syn på alla bilarna, insåg jag snabbt att det nog skulle bli svårt att hinna till dansen. Jag skulle komma fram alldeles för sent och missa viktig uppvärmning. Upp på Canning highway i krypfart. Tänkte att det kanske kunde lätta i trafiken. Klockan blev 17.20 och jag hade kört två kilometer på 25 minuter. Om tio minuter skulle dansen börja och jag hade 2 mil kvar att köra. Jag kunde lika gärna vända om! Mitt glada jag blev tillplattat och jag åkte och handlade. I träskor klapprade jag omkring i matbutiken, iklädd fladdriga byxor och fladdrig tröja, de annars så bekväma danskläderna. Nu kände jag mig mest udda och tog de gamla vanliga varorna från hyllan. Varför ska det vara så svårt att variera sig lite? Fick iallafall komma ut från hemmets sjuka vrå en liten stund. Man kan behöva det ibland.

Väl hemma igen hamnade jag i soffan framför tvn och nyheterna som handlade mycket om CHOGM. Commonwealth head of government meeting. Ett möte som anordnas vart annat år och i år hålls mötet här i Perth. Därav trafiken tänkte jag. Självaste Queen Elisabeth 85 år, har turnerat runt i Australien och idag kommer hon hit. Staden är pyntad och ännu finare än vad den brukar vara. Flaggorna, de stora blåa, fladdrar skinande nya utmed esplanaden. 800 extra poliser är insatta och hitflugna från Nya Zeeland och Sydney för att bevaka de här dagarna. Helikoptrar ligger och hovrar över staden dag som natt. Om kvällarna har jag svårt att somna p.g.a. allt oväsen de för. Tänker på vad hela det här spektaklet ska kosta. Säkert massor av pengar som skulle kunna satsas på andra viktigare saker. Läste att någon tyckte att CHOGM stod för Chaps Holidaying On Government Money och det är väl de som protesterar som säger så. Det har varit protester i både Sydney och Melbourne och det är väntat att bli så även i Perth. Bäst man håller sig hemma och inväntar lugnet som förhoppningsvis sänker sig över staden när Her Majesty har åkt hem till England!

Kaffe och ostmacka

Små enkla ting i livet får mig på bättre humör som t.e.x. en fika i all sin enkelhet. Surdegsbröd från marknaden och goudaost som smakar som riktig ost i jämförelse till alla smuliga, hårda, smaklösa ostar som jag råkat köpa här. Idag är jag trött, trött på virus och onda hostiga halsar och motar Olle i grind med te på morgonen gjort på ingefära, citroner( från grannens träd, våra gula är slut) och honung. Kanske att det lindrar lite? Det känns iallafall skönt i halsen. Somnade sittandes i soffan precis före lunch och kvicknade till när Klara bad mig titta på hennes stickning. Det blir ett hårband.

Nätkassen blir grön med inslag av svart. Det gröna skulle varit ända upp men det fick bli två svarta avslutande varv då garnet inte räckte hela vägen. Nu är det bara handtagen kvar.

Tisdag och afrikansk dans. Idag behöver jag det mer än någonsin. Förra veckan dansade vi runt med stolar och med korgar i händerna. Annorlunda och väldigt kul. Får se vad det blir ikväll!

Jo vars

Det är måndag igen och ny vecka tar vid. Klara har feber och kraxar som en kråka och är hemma med mig. Det är mysigt att bara få rå om den ena ibland. Hon ville sticka och hämtade stickor och garn och satte igång. En stund iallafall, sedan blev hon trött och ligger nu på soffan precis såhär och tittar på Ture Sventon. Jag tar en liten paus i virkandet. Håller på och virkar en liten nätkasse att ha till stranden kanske. Men garnet kommer nog dessvärre inte att räcka. Det var därför jag satte mig här vid datorn för att googla på yarn i Perth men det var svårt att hitta något vettigt. Och sedan hamnade jag på NAs sida för att kolla om det hänt något i hemstaden. Läste på någon blogg, klickade mig vidare och fick se fina bilder från Oset och Rynningeviken. Så fina att jag blev alldeles gråtmild. Vattniga ögon och lite hemlängtan innanför huden. Så kan det vara.

 Moa gjorde chokladbollar i helgen, de första i Australien! Vi mumsade och Klara och jag äter upp resterande bollar idag. Kaffe och choklad kan man aldrig få för mycket av.

Moas koklabolar

På tal om Moa så måste jag cykla iväg till skolan och hämta henne nu!

Världen krymper!

Jag är 15 timmar före min "värdpappa" i Spokane, USA konstaterar vi när vi chattar på Facebook. Vi har inte pratats vid på flera år och det är så roligt att han hör av sig. Tänker tillbaka på tiden i USA när jag var utbytesstudent och året var 1992. Det var tiden innan internet och facebook fanns då papper och penna var det som gällde. Brev på brev skrevs från det där rummet och lika många skickades till mig.

Innan vi åkte hit så påbörjade vi den stora rensningen i källaren. Ett försök till lite mer feng shui i livet. Inte samla en massa saker som bara står och tar energi. Nej, ut med skiten. Vi kom en bit på väg iallafall. Det var riktigt kul att kolla igenom alla sina gamla lådor och bli lite nostalgisk. USA-lådan med alla sina brev fick vara kvar och jag är glad att jag sparat den under alla år. Likaså alla brev som skrevs till Poste Restante adresser runtom i Afrika 1994. När man äntligen kom fram till postluckan efter diverse köande och fick det där efterlängtade brevet skrivet hemma i Sverige för flera veckor sedan var man smått salig. Vilken lycka det var att varsamt sprätta upp, läsa och hålla mot sitt hjärta.

Nu skriver jag väldigt sällan brev, inte enligt den gamla modellen iallafall, vilket jag tycker är lite sorgligt. Det är något visst med handskrivna brev. Att någon tar sin tid för att samla några rader på papper, köpa frimärke och adressera till kanske en gammal vän. Som en fin present!

Men det är bra med det nya också. Det är så enkelt. På bara några klick så är mina rader ivägskickade och avstånden i världen känns mindre. Vips så har jag fått ett meddelande på Facebook från en Örebrofamilj som ska resa hit till Perth ganska snart och som vill ses någon av dagarna de är här och dricka kaffe med mig. Hur trevligt är inte det? Det hade kanske inte fungerat riktigt lika bra att hitta till varandra om det var det gamla Poste Restante-sättet som gällde än idag!

Cottesloe beach i rosa skimmer

För två veckor sedan försvann en man från den här stranden. Han skulle bara ut och simma som alla andra dagar i sitt liv. Den här dagen simmade han rakt ut istället för längsmed. Det blev hans sista simtur. Det enda de hittat är badbyxorna vilket jag tycker är lite anmärkningsvärt. Ser framför mig hur hajen kommer simmandes där underfrån och tar honom i en munsbit och sedan spottar ut badbyxorna för de kan man ju inte äta! Eller vadå? 30 grader idag men vi nöjde oss med promenad längs stranden och fotbad i glittrande hav! Lunch i skuggan och som till synes var detta en alldeles förträfflig fredagssyssla. Kramar och trevlig helg! / Jenny

Ibland blommar asfalten

Idag hade jag spring i benen. Tog den gamla vanliga rundan men när jag kom bort till bron där jag brukar vända fortsatte jag plötsligt uppför trapporna och tog vänster över bron och undrade i mitt stilla sinne om detta verkligen var en bra idé. Det är långt utmed esplanaden, skitsträcka bara rak, rak, rak och jag blev omsprungen av en intervallare flera gånger. Jättetråkigt faktiskt. Men efter ett tag kom jag in i något slags meditativt tillstånd och benen bara gick. Fram till färjeläget. Då dog energin. Tack gode gud för vattenställen utmed vägen. Det behövs i gassande sol och 23 grader varmt. Lite dryck och sedan på det igen. Skön musik i öronen och sedan kom jag äntligen hem. 11 kilometer och jag känner mig nöjd. Skön känsla infinner sig i kroppen när jag sprungit klart och lunchen smakade väldigt gott i skuggan under parasollet. Ännu skönare var det att ligga på solstolen en stund. Hmm, rätt gott faktiskt. Undrar hur det ska gå att springa när riktiga värmen kommer? Då får det nog bli morgonrundor istället.

nöjd i solen

Upp och ner

Den här bilden är tagen för en stund sedan när jag cyklade hem från Jim och Ann. Se vad grönt och fint det har blivit nu när lönnarna fått löv i sina kronor. En ny fin morgon med kaffesmak fortfarande i munnen. Mina kaffevänner Jim och Ann bjuder mig numera på kaffe efter alla mina inhopp i cafeét. Jag får med mig ost, honung och ägg från hönorna på bakgården när jag har hjälp de lite. De behöver mycket hjälp framöver och någon som kan baka alla kakor och tårtor och då kände jag att det blev lite mycket så jag har sagt att jag kan jobba 1-2 dagar per vecka om det kan vara till någon hjälp. Det finns så mycket annat jag vill göra när jag är här än att jobba hela tiden! Njuta t.e.x. Vi får väl se vad som händer. Idag fick jag med mig malet kaffe hem då jag just beklagat mig över att jag råkat köpa flera paket med malet espressokaffe till vår vanliga kaffebryggare och det är ingen höjdare att koka kaffe på det. Känns nästan som man silar kaffesumpen mellan tänderna när man dricker det.

Den här bilden är tagen i början på augusti när det ännu var nakna träd och kalla morgnar. Tänker på hösten där hemma och att det verkligen är upp och ner. Ni går mot vinter och vi mot sommar. T.o.m. granarna är upp och ner i det här landet.

Barren växer uppåt

Tisdag i sol

Lite småkylig morgon men en fin dag! Solen skiner från klarblå himmel. Moa är hemma en dag till och tar det lugnt. De har simundervisning i hennes klass nu två veckor och det är nog bäst att avstå från det iallafall den här veckan. Hon är besviken över att missa det men det är ju så i livet. Det är olika som vi brukar säga. Cyklade med Klara till skolan och det doftade av blommande kaprifol utmed våran väg. Klara är verkligen glad över att gå till skolan. Idag skulle hon berätta inför klassen om hennes semesterresa. Hon hade med sig bilder på ett usb-minne som hon skulle visa. Som liten var jag inte helt bekväm med att stå inför klassen och prata men det bekommer inte henne ett dugg och det är så skönt. Vi har en tryggt barn. Moa och jag dolar på här hemma. Jag har rensat lite i rabatterna och Moa pysslar med papper. Hon har just beställt små askar till hennes samlingar så nu har jag vikt och vikt.

Ps. Vad trevligt det är med lite kommentarer på bloggen mellan varven. Då blir jag glad!!! Ds.

Äggröra i allmän röra

Moa är hemma och vilar upp sig idag. Hon sov till halv tio så det var välbehövd sömn. Zombiemamman har hämtat medicin på apoteket och precis stekt pannkaka till lunch. Det gick sådär och jag orkade inte ens bli irriterad. Ja ja, äggsmet på golvet. Köket ser ut som ett bombnedslag. Ingen orkade ta tag i gårdagens middagsdisk heller. Kan ju bero på att det blev ganska sent men dessvärre har ingen tagit tag i den än. Bara sett till att det ser ännu värre ut. Nu har vi ätit och jag ska väl ta ett ryck i köket. Det är tisdag och afrikansk dans så jag ska fylla på energin ikväll. Känns trögt nu och önskar färdtjänst dit men jag vet att det blir bra. Har du det bra?

Glad trots lunginflammation

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Måndagkvällen som skulle bli middag för Johan på hans födelsedag. Grillade lammkotletter och stekta potatisklyftor med färsk rosmarin. Stå där ute och grilla, säsongen har ju dragit igång nu.( Igår hade vi över 30 grader varmt). Men, strax innan klockan fyra när mannen brukar komma hem från jobbet började Moa klaga högljutt igen över ont i benen och magen, runt bröstkorgen och allt var allmänt fel. I lördags fick hon penicillin pga. infektion i kroppen men den medicinen verkar ju ha hjälpt föga när alla symptom fortfarande finns kvar. Trött och ledsen Moa åkte iväg med Johan till sjukan så fort han kom hem från jobbet. Strax före kl åtta fick jag ett sms där han skrev att hon troligtvis har en släng av lunginflammation och att hon ska byta medicin. Nu väntar de på provsvar och vi väntar på de! Lillhjärtat får uthärda. Ingen middag i magen än.

Nyss gick jag ut och drog igång grillen och när jag kom ut nästa gång med allt kött så hade grillen slocknat och gasolen var slut. Jag med..... Fasen vad störigt. 1,7 kilo lammkotletter i bunken och jaaaa, det var bara att gå in och ställa sig sig vid spisen och steka kotletterna i den där himla stekpannan och sedan vips in i ugnen med de. Nu ligger de där inne och blir säkert svintorra och kommer bara smaka kofta. Potatisklyftorna skulle jag bara koka lite lätt innan jag skulle steka de med den färska rosmarinen(snodd från grannens häck!) men synd  var ju att jag glömde bort att jag kokade potatis och när jag kom på det en bra stund senare, ja då var den väldigt klar.....Myntasåsen blev bra iallafall. Och tårtan. Sockerkaka, mosad banan, diverse bär från frysen, massa grädde och jättestora jordgubbar. Klara har dukat sååå fint och förberett meny och allt. Näe, nu får de komma!

Vi är hungriga

Farmers market

Lördag morgon och en tur till Subiaco farmers market. A natural way of shopping. Vi köpte ekologiska grönsaker, bröd, och kött i en salig blandning. Det känns bra att handla närproducerat, lite mer hållbart i längden hoppas man. Till sköna toner från en ukulelespelande tjej tog vi en kaffe i skuggan och barnen åt muffins. Vi är lite trötta idag. Moa har hosta och håller familjen vaken med sina attacker. Då är det skönt att börja helgen lite sådär lagom stillsamt.

Mitt hem och min trädgård

Vi bakar kladdkaka som just nu gräddas i ugnen och sprider ljuvlig doft i vårat hem och vi välkomnar fredagen. Barnen leker skola och doktor mellan varven och idag är leken på engelska. Det är så roligt att lyssna när de pratar. Vad lätt de lär som små. Värre är det med en annan. Handlade häromdagen och skannade in mina egna varor och när jag kom till alla varor som skulle vägas så fick jag le lite fint igen och fråga vad just denna grönsak hette på engelska. Det finns många ord att lära sig....Pepparfrukt är ett. Vad hette det nu igen? Capsicum kanske. Vi skördar i lilla trädgårdslandet också. Det blir sallad på frukostmackorna och sockerärtor i salladen. Tänk att de där små futtiga små fröna kan bli så mycket! Fantastiskt.

Önskar en go helg! Kram