Båtlåt

Det var en båt som sa till en annan;

"va du va stilig. Vi borde borda varann,

gjorda för varann och köla lite grann,

som bara båtar kan."

Andra båten sa;

"klart att jag vill va

med och kryssa.

Kyssa din stiliga för,

i en stillsam slör,

vi varann förför.

som bara båtar gör."

"Och när det blir lä

ja, då kan vi klä av oss seglen.

Ligga en stund vid en boj,

skepp o'hoj.

Gnida vår fernissa lite grann och fnissa,

kasta (t)ankar.

Bli lite vågade, ha lite skoj,

oj, oj, oj!"

"Vi kan lägga till i äktenskapets hamn,

vid en brygga,

bygga ett båthus som vi kunde ligga i,

och tjära ner varann'

som bara båtar kan."

"Och hur vi sedan få

en och kanske två egna små jollar,

jollrande efter på släp

i ett navelrep,

e en hemlighet,

som bara båtar vet."

Blåbär och himmel

Precis bredvid stigen växer de på buskarna. Vilken lyx att bara kunna gå ut i skogen och fylla på. Själva plockandet är kanske inte jättekul men det är något slags meditativt över att göra en och samma sak. Ett vilande. Sitta på huk, ställa sig upp, kröka sin rygg, böja på benen. Som ett slags yogapass fast i skogen. Efter ett tag ledsnar man men det räcker till en liten efterrätt till den grillade korven.

Vi cyklar på våra mountainbikes som kom med båtlast förra veckan. Äntligen är de här och vi kan ge oss ut. Idag blev det en tur till Pershyttan med stopp för korvgrillning i Skärmarboda och lek i skogen. Har man inte varit vid Skärmarbodagrottorna så kan jag verkligen rekommendera en utflykt dit. Barnen fullkomligen älskar det!

Sakna och längta

Release me, Oh Laura spelar i bakgrunden och vi äter ost-och skinkpaj och Moa har fastnat med blicken långt borta och ser ledsen ut. Shoreline, Anna Ternheim tar över i bakgrunden och har ännu mera vemod över sig. Tysta sitter vi och äter och dagen är stormig och regnig och ganska så trist. Jag frågar Moa hur det är och ögonen vattnas när hon svarar att hon vill till Kings Park. Genast flyger jag iväg till solen, värmen och känner att jag också längtar. Vi grinar ett skvätt, pratar om Perth, om saknaden av vännerna, om vännerna som nu efter besök hemma i Sverige i veckan åker tillbaka. Hem till Perth. När åker vi tillbaka dit frågar hon och jag frågar som jag brukar. Vill du det? Ja, men bara stanna en natt och sedan åka hem igen.

Saknar: Annes goda äggröra och Jims kaffe.

Kängurugung

Tänk att den här lilla krabaten var ett två centimeters embryo när han för första gången kravlade sig fram till en av känguruns fyra mjölkkörtlar inne i pungen. Där sög han sig fast i några månader och kunde sedan släppa taget. Efter sex månader kan ungarna själva hoppa ut men kommer tillbaka igen och diar. Efter ett år får de lämna plats till nya ungar. Livet i en pung. Visst är de fina?

Summer Rain

Hur mycket kan det regna egentligen? Känner att det faktiskt får räcka nu. Önskar att jag vore lite mer som barnen, inte så brydd över vad det är för väder. Mamma, det är bra att det regnar för det behöver träden och svamparna. Jo, men nu kanske de har fått tillräckligt. Stövlar och regnkläder på, in i bilen och struntar i att det regnar. Åker till skogs och knallar lite. Letar efter det där guldet som det ska finnas så mycket av. En bil står parkerad vid vårat ställe. Letar i gräset och hittar några kantarellknappar och ser spåren från andras fötter. Surnar till lite och suckar. Någon hann före oss.

 Kan man snälla få lite bättre väder, mera bad och flera jordubbstårtor?



Borta bra, hemma lika bra

Hennes långa blonda hår lyser i kvällssolen där hon cyklar framför mig. Jag är varm och hjärtat slår fort. Flåsande ropar jag att hon kan cykla bredvid mig så får jag sällskap.Vi säger att vi har det himla bra som får bo i en sådan vacker stad. Att allt det vackra finns så nära oss. En grön oas som denna kväll sjöd av liv. Där kom räkbåten till slussen med skratt, tjo och tjim uppe på däck. Gubbarna på parkbänken som glatt tittade på. Alla andra som var ute och motionerade. Pappan och de glada barnen som satt på bryggan längre bort och fiskade. Ett nytt utegym borta vid naturens hus. Några vänliga ansikten i möten runt träningsredskapen. Hur funkar den här egentligen?

Och alla dofter, alla ljuvliga blomster som smyckar vägar och stigar. Lindarna som blommar med sina små gula blommor som doftar alldeles fantastiskt. Inne i Oset är det ett fullkomligt paradis av nyponrosbuskar i full blom och att springa där är som att springa genom en dröm. Plötsligt är det inte så jobbigt längre. Det trötta och flåsiga glöms bort när doften av rosorna fyller min näsa. Vi fortsätter hem genom båthamnen och där sitter de och grillar utmed vattnet. Tänker att allt det här liknar Perth på ett sätt, om än i annan tappning. Och det känns bra när timmarna innan varit mest grå och regntunga, då saknaden kommit över en, då tankarna har glidit iväg till ett varmare land...

Det kom ett brev

Ett stort kuvert damp ner i brevlådan igår. Avsändaren var Kensington Primary School. Moa låg och sov i soffan, sjuk i halsfluss, och jag satte mig vid köksbordet och öppnade upp brevet. Läste igenom deras terminsomdömen och blev rörd till tårar när jag läste vad fint de hade skrivit om våra barn. Moa hade dessutom fått brev från flera av sina klasskompisar där de skrev hur mycket de saknade henne och att de ville att hon snart skulle komma tillbaka. De undrade hur det var att komma till Sverige igen.

Is it colder over there? Ja, vad ska man säga om den svenska sommaren. Den kan vara den mest ljuvliga tiden men också som den är nu. Regnig och rätt så kall!

Moa vakande till och jag läste breven för henne. Med febriga ögon frågade hon mig när vi skulle åka tillbaka. Vill du det frågade jag. Näe, jag vill vara hemma i Sverige.

Tror att den som mest vill tillbaka är jag! Min plats i solen!