Karri Valley

I torsdags efter skola och jobb packade vi in oss i bilen och åkte söderöver mot Pemberton. Det var varmt, 37 grader, och alla längtade bort från staden. Vi hade hört på nyheterna att stora skogsbränder härjade i området utmed med kusten neråt Margaret River men vi skulle lite längre inåt landet. När vi svängde av kustvägen en bit söderut och in i den mörka kvällen såg vi att det brann långt borta i horisonten. Himlen var alldeles orangefärgad av all eld. Efter en stund blev det rökigt även på våran lilla väg och då såg vi att det brann i skogen precis bredvid oss. Klara blev rädd men vi litade på att brandmännen hade läget under kontroll. Kom fram till Karri Valley vid niotiden på kvällen och då var familjen Nordbrandt redan på plats, Lundhs var på ingång och Wåkes på väg. Alla kusinerna från Örebro, från Perth några dagar i stugor vid en sjö mitt i skogen. Smått magiskt. Tystnad. Å vad välbehövligt och skönt det var där i skogen. Vi ägnade dagarna åt att paddla kanot, ro, simma, motionera, äventyra, skratta, fiska, äta, dricka och bara ha det skönt tillsammans.

 

Fredag morgon och nyvakna. Den här lilla krabaten satt på våran balkong. En kockaburra som hoppades på att få något gott!

Vi tog bilarna in mot Pemberton och uträttade lite ärenden. Jag handlade lite eftersom jag hade glömt kvar en del hemma i kylskåpet och sedan tog vi en tur upp till Gloucester tree.

Förr var det här ett brandtorn för att klättra upp i och spana efter bränder i området. 61 meter högt med en platå uppe på toppen med en vidunderlig utsikt. Man ser på bilderna att det ser rätt så disigt och rökigt ut så nog brann det i området alltid.

Trappstegen upp var inbultade i trädet och vid sidan om hade man något slags hönsnät som skydd och det kändes ju lite sådär.... Johan klättrade upp först.

Och jag tog mod till mig och tänkte för varje kliv jag tog att jag skulle andas in och ut och fortsätta så. Helt slut och genomsvett klättrade jag upp alla dessa steg och det var med darriga ben jag kom upp på platån. Fy fanken vad högt det var! Stod och pustade där ett tag och laddade för att gå ner vilket kändes ännu värre för då såg man ju hela tiden vad högt upp och brant det var. Men det är något visst att övervinna sin rädsla och faktiskt våga.

De andra väntade på oss där nere.

Barnen ville också klättra upp, helst hela vägen, men det var alldeles för svårt och farligt för de. Både Klara och Moa tjurade ihop för att de inte fick gå hela vägen så modet är det inget fel på iallafall! Prova en bit fick de göra.

Jane och Juliana paddlade på den lilla sjön vid stugorna och kände sig äventyrliga!

Moa, jag och Johan tog en promenad utmed sjön och gick och spanade efter ormar men såg inga.

Moa och jag tog en paddeltur när Klara och Johan och de andra papporna och alla barn var iväg och fiskade så vi fick middagsmat! Nyfångad stekt fisk smakade alldeles förträffligt gott!

Moa och Lisa tog sig ett dopp.

Lagom till kvällsölen på balkongen kom papegojan och satte sig på räcket. Mysigt med så rikt djurliv. Massor av fåglar och alla dessa exotiska läten!

Disco både fredag och lördag kväll. Dansstopp och mys med godis och dricka. Fantastiska ungar allihopa!

Söndag morgon vaknade jag tidigt och tog med mig kameran på joggingrundan. Stilla sjö och fint morgonljus.

Nattens brandrök var borta men på sjön låg ett lager av aska som blåst in under natten.

Kuperad jogging, 300 höjdmeter och mjölksyra i benen. Härlig start en söndag morgon efter vin och öl och vin och mat och mera vin......

Helgen gick mot sitt slut och vi packade ihop oss och körde hemåt. Ni ser vilka jätteträd de är de där Karri.( Det vore något pappa att jobba med en sådan utväxt som på bilden ovan!)

Ett stopp vid the crazy cow café där det var en marknad med alla möjliga hippies och flummiga saker. En mor och dotter sjöng falsk country med trummaskin och gitarr som komp. Vi köpte avokados av en tant, kaffe och grillad korv till lunch. Barnen passade på att leka lite innan vi drog vidare igen.

I bilen hem var det två spralliga tjejer som fort ville hem eftersom farmor och farfar och Hans och Gunilla hade kommit och väntade på oss!

Borta på utflykt! Tillbaka på söndag!

Moas klass håller assembly

Hon vaknade klockan sex i morse och frågade om vi inte skulle gå till skolan snart. I flera dagar har och gått och vankat och pratat om den där assemblyn. Hon skulle börja det hela med att prata i mikrofon inför hela skolan och säga " Good morning everyone! Welcome to our assembly. Please stand for the national anthem." Hon sa det helt klockrent och utan stakning. Anthem var ordet som var svårast att komma ihåg utantill. Stolt hoppade hon ner från podiet och gick och ställde sig på sin plats och sjöng nationalsången. Jag tror hon kan den bättre än den svenska! Award delades ut och rektorn pratade lite. Barnen visade också upp sina slott som de byggt av kartonger, sedan spraymålat i silver och guld, målat och dekorerat med flaggor och dylikt. De visade teckningar de gjort på Stenhamra slott, papegojor och emusar. De hade också inspirerats av Picasso och gjort ansikten som var både glada och ledsna. Mrs Both hennes lärare är väldigt kreativ och tycker det är roligt att skapa med barnen och det märks. Mot slutet avslutade de med att sjunga en sång från Nya Zeeland. Både jag och Johan stod glada och stolta och tittade på, och visst har det hänt en del sedan skolstarten i slutet av juli. Tänk när hon grät varje morgon och inte ville att jag skulle gå och lämna henne kvar på skolan. Nu vill hon gladeligen gå dit varje dag och engelskan är nästan som ett rinnande vatten. Dessutom på dialekt. Underbart!

Bak om kvällen

Nu är det tyst och skönt här hemma. Barnen sover och Johan är i Kalgoorlie. Tisdagar brukar vara dans och nu även yoga om man vill varva lite,  men idag blev det ingenting med det. Istället blev det lussebullsbak i värmen. Saffran hade de inte i närbutiken så det var bara att sätta sig på cykeln och hasta iväg och köpa.

Hem och började laga mat samtidigt som jag gjorde bulldegen. Allting lite för fort och utan med den riktiga känslan för att det här verkligen var det jag ville göra. Mer ville jag sätta mig ute i skuggan och dricka en kall öl. När jag öppnade saffranförpackningen var saffranen mer som strån. Försökte mala sönder den i socker med en sked men det gick ju sådär. Mortel finns inte i det här skrala hushållet!

Hällde sockerblandningen i en hög kastrull och tog fram stavmixern och hade man nu haft en hjärna hade man kanske hällt i lite vätska också för att undvika ett sockerras i hela köket som det blev när jag drog igång mixern. Jaha, knastrigt socker överallt. Gjorde om, gjorde rätt. Degen jäste och vi åt middag.

Själva utbaket är alltid lika roligt tycker de små. Lussebullar i diverse modeller och så fick jag göra några med fyllning i. Bara pärlsockret som saknas! Till kvällsfika blev det så varsin bulle och ett glas kall mjölk. Åååå så gott!

City of Perth

Tänk att det ska vara så rackarns svårt för mig att faktiskt gå in i några av alla dessa affärer som finns och ta och prova lite kläder. Istället går jag och strosar, sätter mig och tar en kaffe i skuggan, solen gassar och det är 30 grader varmt. Höjer blicken uppåt och ser alla dessa byggnader och juldekorationer och måste bara fota litegrann. Mycket roligare än att shoppa. Vid torget med julgranen får jag syn på flera sushiställen så då pausar jag där och medan jag äter tittar jag på massa härliga ungar som går vilse i en tejp- och papperslabyrint och en dj-kille som spelar sköna låtar. Sedan går jag och svettas och tänker att det säkert är skönt inne i affärerna. Får ett ryck och provar två par shorts och tre linnen. Köp! Alltid något. Hoppar på cykeln och cyklar andra hållet hem. Vid paus för vattenintag fotar jag en bild på fina afrikas blå lilja och en över city of Perth. En fin dag idag.

Sommar, sommar och sol

Dagens ros och 23 grader i skuggan när klockan är 9:20. Läser på internet om julstök och att binda lingonkransar, adventsstjärnan som ska upp till helgen och att första advent är redan nu på söndag. Känner mig långt borta från allt detta men kan ändå längta lite till det när jag läser om det. Till helgen får vi besök av Johans föräldrar Lennart och Birgitta, och morbror Hans och fru Gunilla. Det var längesedan vi träffades nu så det ska bli så kul att de kommer hit så vi får visa de livet i Perth. Tänk om jag ändå skulle ta och baka lite lussebullar så vi har något att fika på till första advent!

Tacksam söndag

Vissa dagar är bara sådär extra fina så man njuter av varje andetag och man känner glädje i hela kroppen över att kunna få känna så. Sovmorgon och sen frukost. Smoothies med frysta bär, isande kall under parasollet, äggröra och rostat bröd. Kaffe på nymalda bönor. Det doftar ju så gott. Jag är såld när jag sitter där och tittar på min fina familj och bara känner i varenda cell hur mycket jag älskar de. Efter frukost går de och leker och gör det så fantasifullt och innerligt. Inget gnat och tjat. Vi bara är. Tar lite mer kaffe och pratar just om hur skönt det verkligen är att njuta av det som är just nu. Glädjas över våra barn, sol och hav. Vi frågar om de vill till havet och det vill de så vi gör laxmackor med avokado och tomat till lunch, packar badväskan och tar en till stranddag.