Hur ska man få ihop det?

Hemma i Sverige innan vi åkte hit tänkte jag många gånger på vad jag skulle göra de kommande dagarna. Skulle jag bli rastlös och ledsna och sakna att jobba? Jag ska erkänna att jag bävade lite innan för detta nya liv men nu när jag är mitt upp i det så kan jag bara säga att jag älskar det. Här har jag tiden som man så ofta jagat hemma och nu i efterhand så tänker jag att det delvis är självvalt. I Sverige ska vi vara så himla duktiga. Vi är för jämställdhet och både män och kvinnor vill jobba heltid men förutom det vill vi ju så mycket mer och vi ska helst fixa allt själva. Vi jobbar över, tränar och vill se snygga ut, lagar mat, följer med barnen på aktiviteter, städar, bygger altaner, tvättar och förverkligar oss själva genom diverse kvällskurser. Inte konstigt att man känner sig stressad och är trött. Jag bara tänker på mig själv alla gånger då jag sagt att jag minsann ska jobba heltid för det är viktigt för mig och dagis ÄR bra! Själv är bäste dräng! Inte behöver väl vi städhjälp, det är väl ändå lite överklass.... Blir varse om mina egna fördomar och har fått tänka om. Det är klart att vi ska ta till städhjälp om båda ska jobba heltid om vi har råd med det eller jobba mindre. Inte behöver vi vara så duktiga där hemma som vi tycker att vi är om vi klarar av allt! Nej, släpp lite är mitt råd! Här träffar jag många människor, både män och kvinnor, som arbetar tex. två el tre dagar i veckan och endast under skoltid. Det är en helt annan attityd till att jobba deltid här. Det är inga problem om tex. tre personer vill dela på en sjukskötersketjänst. Det är helt klart ett lugnare tempo här och vi märker tydlig skillnad i vår familj. Vi är alla mycket mer harmoniska och vi tror att det beror på att vi har mycket mera tid tillsammans. Idag har jag spenderat min tid på cykel hela förmiddagen med ett gäng glada mammor från skolan. Vi cyklade till det mysiga cafeét Toast vid Swan river, drack kaffe i solen och pratade om ditt och datt. Detta kommer vi fortsätta göra kommande onsdagar. Kul!!!

Nästan hemma cyklade jag förbi detta lilla hus och jag fick  inspiration att virka igen! Kanske en gigantisk mormorsruta till filt? Eller så blir det en mini till barnens dockor...

Var ju tvungen att stanna till här också och fota den fina lilla blomaffären, kolla in ugglorna!

Och en flygande gris! Fulsnygg på något sätt men jag gillar den skarpt!

Alice i underlandet

Moa var bjuden på Alice i underlandet-kalas igår. Hela trädgården var smyckad med rislampor istället för ballonger, borden var uppdukade med exotiska fruktspett, godisskålar och kakor. I två timmar lekte de hysteriskt, åt massor av godis och kakor medan mammorna satt på verandan och sippade vin och åt kex och ost. Så gör man här.

Eucalyptusblomman ifrån Austraaaalien

I Lördags tog vi en tur till Kings Park där vi gick och strosade runt i den botaniska trädgården. Det är en väldigt vacker park som ligger högt upp så vi hade en fantastiskt utsikt över staden där vi gick. Det börjar bli vår här och vädret känns lite mer stabilt, ca 20 grader i solen. Fruktträd står i blom och det finns så många roliga udda växter här som jag aldrig sett innan. Bilderna nedan visar en del.

ståndaktiga

eucalyptus jag tror

fluff fluff

De vackraste blommorna

gul o blå

Vips så blev det liv!

Det växer i rabatterna! Efter alla dessa regnnätter är det ju otroligt att fröna kom upp. Jag tror att det är sallad och spenat som kämpar sig upp genom den hårda skorpan. Dagarna rullar på. Den senaste veckan har vi snörvlat och hostat så veckan har gått i vilans tecken. Jag har inte gjort många knyck alls och det har varit rätt så skönt att ta det lugnt. Jag går ofta och tar mig en kopp kaffe efter att jag lämnat barnen och ofta går jag därifrån glad i sinnet och tänker att det är tur att jag gillar kaffe och att det finns en vikt av att fika! Sitta och surra om ditt och datt med de som likt jag kommer för en stunds gemenskap, ett litet möte i morgonsolen. Härom morgonen satt jag, Ann och Helena ute i friska augustiluften och drack cappuccinos. Helena jobbar också på cafeét ibland och är pratglad och öppen och den här morgonen var hon lite arg och bitter. Hennes karl har träffat en 15 år yngre, lämnat henne med tre barn och ett gigantiskt hus som maken byggde. Hon hatar det och vill flytta. Anne gick in och började laga mat i köket och Helena fortsatte sin historia. Här satt jag och tänkte att denna konversation var som en rolig engelskalektion.

Hemma i Sverige skulle jag kanske inte direkt gå ut och fika ensam. De som gör det är ofta typisk tant eller farbror som ändamålsenligt köper sitt kaffe med dopp, fikar och går. Visst händer det att jag har suttit själv på café men då är det som att man måste ha något att göra samtidigt som man fikar, tex läsa en bok = legitimt skäl att dra ut på fikastunden. Här har jag flera gånger tänjt min zon och öppnat upp. Satt mig där ute på långbänken utmed caféväggen där det suttit andra i närheten. Vänliga ögon ler mot mig och jag ler tillbaka och vi möts, börjar prata. Hur ofta gör jag så hemma? Likaså tänker jag på hur vi tar hand om de nyanlända som kommer till Sverige och vad jag hade kunnat göra bättre för de som jag har mött och som varit i samma sits som vi. Nya i landet. Här är det så otroligt vanligt att folk flyttar in och ut, det är japaner, kineser, thailändare, indier och europeer och en salig blandning av människor. Cosmopolitan living och jag gillar det. Australiensarna är vana att ta hand om de som är nya. De visar och välkomnar och bjuder in. När jag kommer hem till Sverige har jag lärt mig hur jag ska göra!

Liten i det stora

Jag är drottning i mitt universum. Drottningen har halsont och är trött och vill mest bara sitta i en solstol och läsa Bob Hansson. Han är en stor favorit hos mig. Många klokheter har kommit från hans hjärta.

Jag ignorerar disken och röran här inne och går ut på bakgården med boken i näven och pratar med blommorna lite. Precis som om de skulle svara?! Ibland är det ensamt och det är väl då jag börjar prata högt för mig själv. Tänker på det ibland att här i det här sammanhanget är jag i stort sett osynlig. Väldigt få känner igen mig. Liten. Långt hemifrån. Överalllt där jag går är det med största sannolikhet ingen som kommer att ropa mitt namn. I Örebro hejade man på folk till höger och vänster. Båda har sin charm. Det är skönt att inte göra, synas hela tiden samtidigt som det är härligt med en spontan kram och lite prat i ett gathörn. På jobbet är vi väldigt bra på det. Att se varandra.

Ny dag

"Just as morning follows night and spring follows winter, there will be new beginnings: new people to meet, new things to do."

Tvättberget tornade upp sig långt över tvättkorgskanterna. Tvättdag idag. Lade i en maskin, satte på den och gick med barnen till skolan. Idag var det lite småkyligt så stickade halsduken åkte på! När jag lämnat barnen gick jag till Jim och Anne och tog en kaffe i solen. En stund senare tittade hon ut och frågade om jag ville följa med och köpa växter. Det blev en tur med henne till plantmarknaden. Tvätten hade jag glömt för längesedan...Hon vill att jag rensar deras trädgård hemma också för hon tyckte det blev så fint på cafeét, så när jag gick hem gick jag förbi deras hus och kikade in och ja, det fanns en hel del jobb att göra där! Känner mig lite seg idag, halsen känns vass och hela jag känner mig trött. Tisdagar som är min dansdag! Afrikansk dans i Fremantle. Idag får jag nog stå över för kroppen säger så och man ska lyssna noga på den! Annars är det bland det bästa jag vet. Afrikansk dans. Aldrig har man sådan energi som när man dansar. Det är först när ljudet av trummorna slutat och dansen stannat upp som jag känner hur trött jag är och att jag knappt kan andas. När passet är över åker jag glad i sinnet därifrån med solsken i blick! Solen skiner på bakgården nu och citronträdet blommar allt mer och sprider sin fantastiska doft. Tvätten är hängd och jag ska dricka en kopp te.

Vi mötte våren

Helgens fina dagar blev snabbt till oväder. När det regnar i Perth regnar det med besked. I natt kändes det som om vårt hus förvandlades till ett plåtskjul med regnet som piskade och smattrade mot taket och fönsterrutorna. Vinden ven så hårt att det riktigt tjöt om knutarna. Det regnade och stormade så kraftfullt där ute så jag t.o.m. fick förhöjd puls och lite obehag i kroppen. Gick upp och tittade till barnen som låg och sov som stockar. Tänkte på alla mina frön som jag fick ner i jorden i torsdags. Skulle de klara sig eller spolades allt bort? Oväder, natt och mörker blev till morgon och nu är himlen lite lagom gråtung men solen är på gång.

Vi hade vår i helgen. Nice springdays as they say med blå himmel och mellan 23-25 grader. I lördags åkte vi ut till havet och åkte inlines hela familjen. Det finns många fina cykelvägar och promenadstråk utmed vattnet och det är alltid många som är ute och rör på sig i olika former. Vi märker av en skön livsstil här nere och anammar den gärna. Havet var lite lagom vilt och vackert blått och såg inbjudande ut så Johan och barnen tog på sig badkläder och gick ut i vattnet. Jag satt kvar på stranden och tittade på hur de hoppade i vågorna. Kanske var det 15 grader i vattnet.

 Efter strandliv var det grillning i parken. I alla parker finns det speciella picnicställen med gasoldrivna grillhällar som man bara sätter igång med en knapp. Folk släpar med sig halva bohaget, dukar upp, sätter sig i sköna solstolar, grillar lite och tar sig ett glas vin. Riktiga livsnjutare! Barnen var sugna på glass så vi åkte in till Fremantle och satte oss på ett glasscafé. Det är ett riktigt trevligt centrum med massa sköna ställen och en välsorterad marknad är öppen på helgerna så den måste jag utforska någon gång.

Igår åkte vi till Whitemanspark och tittade på diverse typiska australiensiska djur. Det fanns massor av olika pungdjur, fåglar i alla möjliga färger, ödlor och ormar. Barnen fick klappa kängurur och koalor och var allmänt lyckliga! Vi tittade också in på ett motormuseum där vi fick känna av historiens vingslag. Tittade in i gamla tågvagnar från kolonialtiden och riktigt önskade att vi kunde få åka tillbaka i tiden och få vara med.

Långt från röd stuga och rudbeckia

Nu har vi varit här en månad och det känns som om det var länge sedan vi lämnade Sverige. Barnen har klarat den här omställningen otroligt bra. Separationsångesten för Moa gick över efter den morgonen Johan lämnade henne i klassrummet. Efter det har hon inte varit ledsen i skolan. De lär sig mer och mer engelska. Framför allt så förstår de mer även om de själva har lite svårt att prata men de försöker hjärtligt. Både Klaras och Moas fröken säger att de pratar engelska i skolan så de vågar iallafall. De är inte så rädda för att göra fel vilket säkert underlättar.

Det är intensiva dagar i skolan och det är inte bara engelskan som är ny. Moa som nyss gick på dagis Giraffen och lekte hela dagarna har nu hamnat i skolbänken mellan kl 8:50-15:00 i skoluniform, vilket är otroligt bra för man slipper tjafset om vad man ska ha på sig! Hon lär sig skrivstil och räknar matte för fullt. Klara lär sig förutom engelska också japanska och kommer hem och säger en massa nya ord som vi andra inte förstår ett dugg av! Varje onsdag spelar hon blockflöjt och varje dag tar hon med sig läsböcker hem så hon kämpar på och läser engelska.

Förmiddagarna har de en rast kl 10:30 till 10:50 och då har de s.k. Morningtea. Då äter de lite medhavd matsäck, frukt el liten macka och så skyndar de sig ut och leker! Klara och Moa har berättat att många av de andra barnen äter popcorn då! Lunchen är kl 12:15- 12:55 och då har alla med sig egen lunch. Vi har köpt mat-termosar till barnen för de tröttnade på att äta kall mat varje dag och så är det lite enklare att variera maten också. På em. har de en liten rast kl 14.

Flera gånger i veckan har hela skolan gemensam morning-fitness och då delar barnen in sig i olika grupper och har gymnastik. Skolan är också indelad i fyra olika lag så Klara, Moa och Noa är i samma lag, Cygnet, och har röda tröjor. Den tredje september är det nya springtävlingar och Cygnet ligger trea så nu hoppas de på att kunna springa lika bra som förra gången!

Varannan onsdag har de assembly för hela skolan och rektorn pratar och någon klass håller i själva programmet. Det delas ut små certificate för att man har gjort något bra etc. Förra veckan stod jag och tittade på och det var häftigt att se hur rektorn höll upp handen och det blev tyst på en gång. I 40 min satt barnen helt stilla och lyssnade! Imponerande när det hade börjat krypa i en annan för länge sedan! Klara tycker att det är mycket lugnare här i skolan, killarna är inte lika bråkiga som i Sverige och det är inte lika högljutt. Klara sade härom morgonen att har du tänkt på det mamma att det var så högt ljud jämt på Stureskolan när man kom dit på morgonen? Här här det mycket lugnare. Och ja, det stämmer verkligen.

När de kommer hem leker de gärna skola så då måste det ändå vara ett tecken på att de trivs bra. Vi hör hur de sticker in lite engelska mellan varven i leken och det roliga är att de lär sig prata med dialekt så när de säger vissa ord låter de så himla härliga. I fredags firade vi att det var fredag med goda chokladmuffins på Banksia´s Café. Skönt att sitta där på deras bakgård med nyrensade rabatter! Jim ville ha mitt nummer så kanske kan det bli lite mer jobb.

Full aktivitet i Klaras klassrum.

Klara har gjort en fisk.

En livsnjutare.

This is our school

Let peace dwell here

Let the rooms be full of contentment

Let love abide here

Love of one another

Love of mankind

And love of life itself

Let us remember

As many hands build a house

So many hearts make a school

Kensington Primary School prayer