Ibland blommar asfalten

Idag hade jag spring i benen. Tog den gamla vanliga rundan men när jag kom bort till bron där jag brukar vända fortsatte jag plötsligt uppför trapporna och tog vänster över bron och undrade i mitt stilla sinne om detta verkligen var en bra idé. Det är långt utmed esplanaden, skitsträcka bara rak, rak, rak och jag blev omsprungen av en intervallare flera gånger. Jättetråkigt faktiskt. Men efter ett tag kom jag in i något slags meditativt tillstånd och benen bara gick. Fram till färjeläget. Då dog energin. Tack gode gud för vattenställen utmed vägen. Det behövs i gassande sol och 23 grader varmt. Lite dryck och sedan på det igen. Skön musik i öronen och sedan kom jag äntligen hem. 11 kilometer och jag känner mig nöjd. Skön känsla infinner sig i kroppen när jag sprungit klart och lunchen smakade väldigt gott i skuggan under parasollet. Ännu skönare var det att ligga på solstolen en stund. Hmm, rätt gott faktiskt. Undrar hur det ska gå att springa när riktiga värmen kommer? Då får det nog bli morgonrundor istället.

nöjd i solen