fredag 30 september 2011

Holiday!


Nu drar vi! Husbilen är packad och vi känner stor äventyrslusta. Första anhalt blir Pinnacle och målet är Coral Bay. To be continued!
Kramar från oss!

Schyssta meloner!


Vi närmar oss oktober månad som för mig starkt förknippas med Rosa bandet och bröstcancermedvetenhet. Årets Rosa band i form av två armar som kramas visar på värme och omtanke och eftersom jag själv varit sjuk i bröstcancer blir jag otroligt rörd av allas engagemang och tacksam för att så många på olika sätt hjälper till och samlar in pengar för att kunna fortsätta forskningen kring cancer.

Vad tycker ni om mina meloner, eller jag menar citronen? Visst är den fin. Den passar jättebra på min vänstra platta sida. Om det ändå var magen som var platt! Men vem vet, om några år kanske jag fixar till det hela genom att ”ta från de rika och ge till de fattiga” för att citera Mia Skäringer!


Vänster sida gapar lite urgröpt tomt med ett ärr som satt spår både kroppsligt och själsligt. Kroppsligt börjar ärret blekna och jag har vant mig vid att hålet ska fyllas med vadd eller bröstprotes för det är det som är det normala. Att ha två. Ärret på insidan undrar jag om det någonsin helt kommer att blekna. Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag tänker på cancer. Varje dag tar jag ett mirakelpiller mot bröstcancer som gör min kropp alldeles för otäck för att ens cancerceller ska vilja slå rot och börja växa och det är då jag blir påmind. Påmind om att livet är bräckligt och att det vi har är här och nu. Jag vill helst inte falla lika hårt igen, det är min största rädsla.


Dagarna går och jag är frisk. I och med sjukdomen har min kärlek till livet blivit starkare och djupare. Det ljusa i livet har blivit ljusare och det mörka har blivit mörkare men jag är tacksam som lever. Jag må delvis vara bröstlös men är inte tröstlös. Det fina bröst som jag har kupar jag varligt med handen och önskar mig bara en sak. Att få fortsätta vara frisk. Så alla kära, glöm inte bort att lära känna era bröst och ta eventuell oro på allvar. Och ni som kämpar på med vad än det må vara i livet, fortsätt med det och ge inte upp.

Namaste Jenny

 
Johan kom och läste över axeln undrade vad Namaste betyder.
De här orden beskriver det bra.

" I honor the place in you, in which the entire universe dwells. I honor the place in you, which is of love, of truth, of light and of peace. When you are in that place in you, and I am in that place of me, We are One."

torsdag 29 september 2011

Blå är min kjol, min himmel, mitt hav








Hur har du det idag?

fy fanken, det här kommer aldrig att gå!

jorå, nu så är jag på gång

fint väder, det blir en dag i solen

woho, nu hölll jag på att tappa fotfästet

jag känner mig så himla fånig

Ahhhh, en redbackspindel!

skelar jag? ja, lite kanske

jag är alldeles förtvivlad

RÄDD, ja faktiskt

Ibland får man bara gilla läget

undrar om någon märker av min muntorrhet?

har visst lagt på mig lite..hmmm...
nöjd

lite trött och påsar under ögonen

onsdag 28 september 2011

Att fylla år


Nu har jag fyllt 37 härliga år. Många år har jag haft att fylla med allt som hör livet till, barndom, uppväxt, skola, kompisar, kärlek, sorg, brustet hjärta, glad igen, sol som går i moln, äventyr i skogen, jollen som jippade, göra brasor, baka pinnbröd, höstglöd, sova i tält, vandra i fjällen, resa, dansa, sjunga, bada naken sena sommarkvällar, fika korvmacka och varm choklad, skidåkning med väderbitna kinder, våffelstuga varm och skön, solstol vid torpet och äppelgrenens ljuva blomster, kantarellmackor om hösten, doften av nymalet kaffe, de små som skrattar så innerligt så det nästan brister i mammahjärtat. Det finns så mycket, mycket mer jag skulle kunna fylla på denna lista som just fick namnet livet enligt Jenny men detta får räcka för idag.
Ha en bra dag!


måndag 26 september 2011

John Forrest Nationalpark


I lördags träffade vi kusinerna. Det är så vi kallar oss när alla örebrofamiljer får för sig att göra något trevligt tillsammans. Den här dagen åkte vi till en nationalpark en bit utanför Perth ganska så högt belägen med en vidunderlig utsikt ut över vidderna på vägen dit. Där på plats hade vi picnic bredvid floden och ungarna lekte i vattnet och jag tror alla blev mer eller mindre blöta. Vi gick en slinga genom bushen och kom upp till Hovea waterfall och där var det roligt att leka och klättra på stenar igen. Vad härligt det är att komma ut i naturen lite!

Moa och Lisa har just mediterat

Vi fiskade sjögräs

Ut i bushen

Små gula bollar

Hovea Waterfall

Skulle kunna vara svenska fjällen

Fotbad

Glad Johan

Gustaf på äventyr

Solens strålar värmer skönt

Malte på klätteräventyr

Noa anas bakom gräset


  Naturens egna former












På vägen tillbaka till parkeringen hamnade jag sist som vanligt. Det finns ju så mycket fint att titta på och jag fascineras över naturens små under och liv överallt i alla olika former, kottar, blommor mjuka som dunbollar eller ilsket taggiga.







 Nästan framme vid bilarna så bad jag Moa vända om och komma och sätta sig i de fina gamla stentrapporna så jag kunde få några fina bilder på henne. Efter lite stånk och stön kom hon och plötsligt kom tre kängurur hoppandes och började äta i gräset. Glada miner!


 Sedan kom det två till varav den ena hade en liten unge inne i pungen.


Här tittar den ut!


 Och här hoppar mamman iväg!