I natt...

drömde jag om Astrid hemma i Örebro. Vi jobbade som vikarier på ett apotek och kunde absolut ingenting om mediciner. Pensionärerna stod otåliga framme vid disken, hängandes över sina rullatorer och skulle helst bli servade alla samtidigt. Det gick inte så bra för oss. Jag gick då in i köket och hämtade kärleksmums och kaffe och bjöd gamlingarna på och Astrid började sjunga en vacker aria. Ett lugn spreds sig i apotekets lokaler och pensionärerna dalade ner i soffor och fåtöljer lyckliga av kaffe och skönsång och sedan vaknade jag. Kontentan måste således vara att livet går ut på kärleksmums, kaffe och sång. Då mår man som allra bäst. Hihi. Jag vaknade som sagt och vaknade upp till terminens första dag och två sprudlande tjejer som firade dagen med morgondans. Moa kom och pussade på mig och klappade mina kinder och utbrast - Mamma vad jag älskar dig! Ja, upp på fötterna med träningsvärk från gårdagens yoga lycklig över så härliga barn denna morgon. Frukost, matsäck i väskorna, borsta hår och göra fina tofsar, skoluniformen på och sedan de nya tygskorna. Klara redo att ge sig iväg men lillan hittar inte sina skor. ÅÅÅÅÅhhhhhhh, var är de nu gnäller hon irriterat och vi letar och letar men inte kan vi hitta några skor. Tittar mig omkring i mitt hem och ser plötsligt bara röra överallt och morgonens lugna ro har förbytts mot ett stimmigt irriterat getingbo. Då kommer de på att skorna kanske är hos Anton och Linus och jaaa det var de! Glada igen. Upp på sparken till skolan till nya klassen, nya läraren, nya kompisar och några gamla. Tryggt och bra. Nu i hemmets lugna vrå ska här städas!!!