Aubergine

Är en grönsak som jag tyckt lite sådär om. Till dagen då Anders bjöd på sin italienska auberginegratäng med mozzarellaost och parmesan hemma i Örebro. Oj vad gott. Ikväll har jag lagat en ungefär likadan efter att jag googlat mig fram till passande recept. Vi ska äta italiensk buffe med kusinerna imorgon kväll och jag ville förbereda. När jag håller på där i köket som bäst ja, då slår det mig att vi kanske skulle äta någon middag ikväll också och inte bara laga till imorgon....ingen fantasi och lite halvtomt i kylskåpet. Det fick bli hämtmat från närliggande pizzeria, italiensk sådan = vi värmer upp inför imorgon för jag är en usel husmor, iallafall ibland. Planering är inte riktigt min grej. Kokar vatten och skållar tomater och skållar även fingrarna när jag försöker dra av skinnet från tomaterna. Tomaterna hackas och det rinner tomatjuice ut över bänken och ner på golvet. Bänken är fylld med grillade aubergineskivor och då slår det mig att det här vore något att visa på riktigt, hur fantastiskt rörigt ett kök kan bli egentligen när jag håller på! Men jag orkar inte leta reda på mobilen för att fota i redan svettigt kök utan jag river parmesanen och mozzarellan och får till slut till en gratäng toppad med mozzarella-brödsmule-basilika-olivoljaröra och skjuts in i ugnen. Då är jag matt. Yogan tog musten ur mig tidigare idag och det är VARMT ute så jag glömmer alldeles bort att jag lagar mat. Och gratängen gräddas och ännu mer gräddas och blir brun och brunare och först DÅ vaknar min näsa till liv. Jag hann men det var i grevens tid. Provsmakade och den var helt okej. Auberginen i gratängen.

En bild förskönar den fula verkligheten!