fredag 30 september 2011

Schyssta meloner!


Vi närmar oss oktober månad som för mig starkt förknippas med Rosa bandet och bröstcancermedvetenhet. Årets Rosa band i form av två armar som kramas visar på värme och omtanke och eftersom jag själv varit sjuk i bröstcancer blir jag otroligt rörd av allas engagemang och tacksam för att så många på olika sätt hjälper till och samlar in pengar för att kunna fortsätta forskningen kring cancer.

Vad tycker ni om mina meloner, eller jag menar citronen? Visst är den fin. Den passar jättebra på min vänstra platta sida. Om det ändå var magen som var platt! Men vem vet, om några år kanske jag fixar till det hela genom att ”ta från de rika och ge till de fattiga” för att citera Mia Skäringer!


Vänster sida gapar lite urgröpt tomt med ett ärr som satt spår både kroppsligt och själsligt. Kroppsligt börjar ärret blekna och jag har vant mig vid att hålet ska fyllas med vadd eller bröstprotes för det är det som är det normala. Att ha två. Ärret på insidan undrar jag om det någonsin helt kommer att blekna. Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag tänker på cancer. Varje dag tar jag ett mirakelpiller mot bröstcancer som gör min kropp alldeles för otäck för att ens cancerceller ska vilja slå rot och börja växa och det är då jag blir påmind. Påmind om att livet är bräckligt och att det vi har är här och nu. Jag vill helst inte falla lika hårt igen, det är min största rädsla.


Dagarna går och jag är frisk. I och med sjukdomen har min kärlek till livet blivit starkare och djupare. Det ljusa i livet har blivit ljusare och det mörka har blivit mörkare men jag är tacksam som lever. Jag må delvis vara bröstlös men är inte tröstlös. Det fina bröst som jag har kupar jag varligt med handen och önskar mig bara en sak. Att få fortsätta vara frisk. Så alla kära, glöm inte bort att lära känna era bröst och ta eventuell oro på allvar. Och ni som kämpar på med vad än det må vara i livet, fortsätt med det och ge inte upp.

Namaste Jenny

 
Johan kom och läste över axeln undrade vad Namaste betyder.
De här orden beskriver det bra.

" I honor the place in you, in which the entire universe dwells. I honor the place in you, which is of love, of truth, of light and of peace. When you are in that place in you, and I am in that place of me, We are One."

2 kommentarer:

  1. Och du är en fantastisk människa som är saknad när du inte är här. Grattis i efterskott och tack för att du påminner om det viktiga i livet

    Kram Linda Rönnberg

    SvaraRadera
  2. Håller med Linda! Du är så klok, så fin och påminner mig om vad som är viktigt i livet..
    Jag saknar dig mycket! Tur att du har en blogg så jag kan följa dig här och fortsätta hålla lite "koll" på dig:) Kram Rosie

    SvaraRadera