Johans utflykt till Mt Magnet

Ibland kan det ju vara intressant att betrakta ett landskap i förändring under 60 mil. Men när landskapet slutat att ändra på sig redan efter 5 mil så övergår intresset till förundran. Det blir ju inte bättre av att man kan räkna antalet kurvor på 2 händer. Tänk dig att behöva svänga 10 gånger på vägen mellan Örebro och Dillne!!!!!!

 

Fast det är något visst med detta ändå. Jag har hört att det skall vara mycket vilda blommor i landskapet på våren.

Det är mycket blommor där ute. Helt otrolig, i denna grusgrop finns det oändliga mängder blommor. I 60 mil är det bara buskar i manshöjd, 2 st kängrur, 2 st emuer och en ständig växling av olika färger. Det slutar aldrig växla, färgerna alltså. Gul, vit, röd, råsa, blå, lila och ju fortare bilen kör ju fortare växlar färgerna.

Efter 60 mil är det dags att ta en snabb tidsresa kanske 100 år tillbaka i tiden då man red på häst, vallade kor och hade pistol i hölster. Staden Mt Magnet består av en gata med igenbommade affärer i cowboystil och inte en person så långt ögat ser.

Vi svänger av mot gruvcampen. Brent som kör tvärnitar, gör en såndär säpo-vändning ( sån som de gör i filmerna) och vi tar en annan gata. Det är begravning och polisen har spärrat vägen. Det står säkert 10 poliser runt begravningståget. Det är tydligen vanligt här ute att det blir slagsmål efter att någon viktig person har dött. Jag vet inte om aborginerna fajtas om vem skall bli nästa äldsta, kanske någon annan vet.

Här i Mt Magnet skall de sätta upp en nytt dagbrott som de skall bryta guld ur. Det finns inget här och vi som trodde att vi hade massor att göra med att utbilda operatörer och sätta upp basstationer för gps positionering av borrhålen. Men nej, vi är tokförst.....

Så vad gör man när man inte har något att jobba med?
Jo man tar den lokala Tourist Road. Det är Brent som kör. Det är en grusväg och han drar på för fullt bland manshöga buskar och gruset ( och buskar) yr kring bilden på turistvägen, han kör i 100.
- Du Brent, det svänger där framme!
- I know, Mate!
Brent visar sig ha kört rally på heltid sedan han fyllt 15. Vi har konstant bredställ, bilens säkerhetssystem har för länge sedan ballat ur och när han sedan får syn på en skylt med amfiteater på, så dras det i handbromsen och vi byter riktning.

In i bilen igen och några svängar senare kommer nästa byte. En väg som går rakt in i en bergvägg efter en 70 gradig uppförsbacke, kul. Brent är ju naturligtvis tvungen att åka ända in!

Sedan ut på vägen igen och jag känner mig som Tina Törner. Skitkul. Helt plötsligt ser jag något efter vägen och Brent rycker i handbromsen och vi ändrar geografin i något lugnare fart. Vi kommer fram till ett hål! Någon har satt upp brädor för att hindra gruset på sidorna att falla ner i gropen. Och där på ena väggen finns en stege av trä, den har säkert suttit där sedan hedenhös. Vi kastar en sten, inget hörs!
- Det är djupt!
- Ye, Mate!

Gruset skvätter till nästa hål, och till nästa hål. och till nästa bil?!
Vad gör en bil här ute? Jag provkör men den funkar inget vidare....

Vi hittar senare en helt övergiven gruva med torn och diverse öppna hål runt omkring, kusligt fränt.

Själva namnet Mt Magnet kommer ju av att det faktiskt finns en lite bergknalle här ute. Vi tar ju servicevägen upp till antennerna på toppen för vi har ju terrängbil. Vägen är ofarbar enligt min mening men det går lysande enligt Brent. Och det gör det.

När man bor på en camp som denna har man ett rum och en toalett med dusch. Runt campen finns ett högt staket med taggtråd och el. Det är bara vakttornen som fattas.

Det var ju iallafall rena lakarn.