Liten i det stora

Jag är drottning i mitt universum. Drottningen har halsont och är trött och vill mest bara sitta i en solstol och läsa Bob Hansson. Han är en stor favorit hos mig. Många klokheter har kommit från hans hjärta.

Jag ignorerar disken och röran här inne och går ut på bakgården med boken i näven och pratar med blommorna lite. Precis som om de skulle svara?! Ibland är det ensamt och det är väl då jag börjar prata högt för mig själv. Tänker på det ibland att här i det här sammanhanget är jag i stort sett osynlig. Väldigt få känner igen mig. Liten. Långt hemifrån. Överalllt där jag går är det med största sannolikhet ingen som kommer att ropa mitt namn. I Örebro hejade man på folk till höger och vänster. Båda har sin charm. Det är skönt att inte göra, synas hela tiden samtidigt som det är härligt med en spontan kram och lite prat i ett gathörn. På jobbet är vi väldigt bra på det. Att se varandra.