Frihet eller skräck

Johan och Robert är duktiga på att samåka till jobbet så varannan dag har jag bil. En stor, vit sportig Hyundai som jag själv aldrig skulle ha valt om jag fick välja bil. Den känns mycket bredare än de bilar jag är van att köra! Dessutom kör man ju vänstertrafik i det här landet. Min första tur med bilen på egen hand var till Jane i Applesross, några kilometer bort från oss. Tog rygg på bilarna framför och körde efter alla andra. Tänkte vänster, vänster hela tiden och inte vindrutetorkarna när jag skulle svänga och det gick rätt så bra faktiskt.

På hemvägen fick jag ett infall att jag skulle svänga in höger till en plantmarknad. Vindrutetorkarna drog igång på max och jag fipplade med spakarna, fick igång blinkersen och tittade åt alla håll och svängde. En bit in på vägen insåg jag plötsligt att jag låg på fel sida. Ja just det.Vänster skulle jag ju tänka. Det var fullt med bilar inne på parkeringen och när jag körde omkring och letade efter en ledig plats rullade vallningen in och plötsligt ångrade jag mitt infall. Nej, jag orkade inte hålla på och krångla och så körde jag runt hela stället och skulle svänga ut på den stora vägen igen. Länge stod jag där och förstod bara inte hur jag skulle lyckas ta mig ut, göra en högersväng, korsa två filer där bilarna i strid ström kom från höger, lyckas hitta en ficka i nästa två filer där bilarna också kom i strid ström från vänster. Tittade maniskt åt alla håll och till slut såg jag en ficka jag skulle kunna kasta mig in i och jag körde. Fick hjärtat i halsgropen då bilarna plötsligt kom i hög fart från höger och susade precis förbi mig efter att jag gjort min högersväng. För en kort sekund måste det ha slagit slint i huvudet på mig så jag glömde bort att bilarna kom från höger. Det var väldigt nära att jag krockade.

Igår tog jag sats igen och vidgade trygghetszonen. Knappade in en adress på GPS:n och körde iväg. Det kändes bra, tyckte jag körde riktigt fint. Rätt position på vägen. Så nöjd att jag t.o.m. sa det högt för mig själv. Det går ju finfint det här Jenny! Då körde jag plötsligt på en refug så det dundrade till i vänstra däcket. Trodde nästan jag skulle få punktering men det klarade jag mig undan. Kom fram till målet, uträttade det jag skulle, tryckte HEM på GPS:n och lyckade komma helskinnad fram till Mill Point Road. Jag tror jag tar cykeln nästa gång!