Först var det jag, stranden, havet och regnet. Sedan kom tre surfarkillar som skulle ge sig ut. Andas, fylla lungorna med doft av hav och jag blev nästan gråtmild när jag tänkte på att jag kanske aldrig kommer komma hit igen. Det är så vackert, i alla väder, det får regna hur mycket det vill. Det är iallafall ett paradis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar