Parken tisdag morgon. Stannar cykeln, tar av vanten och tar en bild med mobilen. Novemberdis och kyla. Så vackert men samtidigt så sorgligt. Så får jag syn på Magnoliaträdet och ser faktiskt små knoppar på nakna spretiga grenar. Hopp. Det kommer tillbaka. Ljus och värme och svulstiga Magnolior i blom. Cyklar mig varm till andra sidan stan. Kommer fram med hela ansiktet täckt av små små vattendroppar och benen är iskalla. Inställt uppdrag på plats. Upp och iväg igen. In i värmen till glada ansikten, varmt kaffe och macka. Precis vad jag behövde. Diset försvann och det blev ljusare men solen nådde aldrig upp över hustaken så jag fick inte se den idag. Kanske imorgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar