Lillan ville prompt ut och jogga efter gårdagens pannkaksmiddag. Tungt tänkte jag med pannkaka i magen men rörelse ska uppmuntras. Vi kom ut ombytta och det blåste rejält och regnade litegrann. Vi började springa. Hela tiden pratade hon. Berättade om ditten och datten. Kom fram till parken och noterade fint upplysta träd och jag tänkte att det försöks iallafall ordnas med lite ljus i denna mörka stad. " Vad skönt att det regnar lite mamma. Det är så skönt med regnet mot ansiktet när man är lite varm. Det är ju perfekt springväder." Glad som en sol lyste hon upp våran väg. Mina ömma leder och fötter glömdes bort och jag kände mig väldigt glad som fick jogga med henne. Min alldeles egna lilla sol.
Bild från dagens lunch. Jag åt kebab på en parkbänk. Fick cykla ända bort till söder för att få fatt på solen. Här var den! Rakt mot mig. Lite varm iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar