söndag 15 april 2012

Pukulpa ngalyanama ngurra nganampakutu betyder

Welcome to aboriginal country
 

Resan till Kings Canyon och Watarrka national park påbörjades i Alice Springs. Vi ville se det röda landet och bestämde oss för att hyra en 4WD för att kunna åka via the Mereenie Loop Road genom aboriginskt land. En riktig dirtroad stundtals så gropig och lös av all sand att en vanlig bil omöjligt skulle kunna åka på den vägen. Vi körde ca 30 mil på både grus-och asfaltsväg om vartannat.


Lanskapet var betydligt grönare än vad vi förväntat oss men efter sommarens alla regn i den här regionen så växte gräset grönt och det blommade fint lite här och var.



Vid Glen Helen Outback Resort stannade vi för lunch och tankning. Så här långt ute i bushen får man passa på att stanna när tillfälle ges för annars kan det dröja många mil till nästa ställe. Utbudet är detsamma överallt, fish and chips, toast och hamburgare och en kall cola till det. Inne på restaurangen träffade vi tre pensionärer från Lund som hade varit i Australien 12 gånger.


 Vi körde genom ett fascinerande landskap med så otroliga vidder åt alla håll och kanter.



 Torrt och varmt, ca 35 grader och ändå kan det växa och blomma så vackert.


Vi gjorde flera små avstickare och hittade små gorgar, vattenhål, där det var skönt att svalka fötterna.


Vacker storslagen natur omgav oss och man slogs av om igen vad himla liten man är och vad lite tid man har här på jorden i förhållande till hur stort allt är omkring en och hur gamla de här bergskullarna egentligen är.


Några åsnor livade upp lite längs vägen.


 Och det här trädet som blivit en samlingsplats för både bh:ar och kalsonger var också lite kul.


 Flera hästar betade gott gräs vid sidan av vägen.


Landskapet skiftar från stora vidder till bergskammar vid sidan av vägen och under färdens gång såg jag tydligt att landskapet faktiskt ser ut som det gör på aboriginsk konst. Ränder och prickar och linjer och allt var där framför mig. Grästuvor och buskar och små vattenhål och randiga berg.


Plötsligt kom det ett gäng kameler och sprang mitt framför bilen innan de vek av på andra sidan och fortsatte ut i vegetationen.


 Efter regn kommer sol.



Det växer så bra att vägkanterna är alldeles smyckade med små meloner. Australiensiskt ogräs.

Så kom vi då fram till Kings Canyon där vi bodde i all enkelhet på ett halvdassigt hotell med tre centimeter springa nere vid dörren. Tänkte på alla kryp som skulle kunna komma in under natten men trots det sov vi gott hela natten!

2 kommentarer:

  1. Jenny undrar om ni kan rekommendera något annat hotell...

    SvaraRadera
  2. Ha ha, ja det fanns nog bättre rum på samma hotell. Det här var nog ett budgetrum. I Kings canyon är inte utbudet jättestort. Man vänjer sig vid krypen...

    SvaraRadera