Dagen är nära, mörkret försvinner,
morgonen nalkas ditt ljus jag ser.
Avlägset hör jag, älskade sånger som bjuder mig ro.
Dagen är nära, mörkret försvinner,
morgonen nalkas, ditt ljus jag ser.
Händel
Vi åker och tittar på soluppgången viskade jag till Klara och med slumrig blick tittade hon upp och sa okej då vet jag. Vände sig om och fortsatte i sin drömvärld. Klockan visade strax efter halv sex och Johan och jag satte oss i bilen och åkte till parkeringen för sunriseviewing. En alldeles underbar morgon, lite småsval så koftan åkte på. Först var himlen blålila och månen var hel och rund. Sedan tittade solen upp men lite moln skymde i morgonhimlen men det gjorde inget. Vi är så glada över att vara just där. Att vi får se och uppleva Uluru som sjuder av andlighet och under. Jag är förälskad.
Åh så fint. Jag blir rörd. Längtar tillbaka så mycket att det gör ont. Och så saknar jag er. Kom hem snart. Kram!
SvaraRaderaJag läser och tittar,om och om igen. det känns nästan som att jag är med Er på resan.Vilket otroligt fint land och vad mycket det finns att seoch ta del av.
SvaraRaderaVad roligt att ni skriver lite! Ja det var alldeles storslaget att få uppleva. Längtar efter er båda! Kramar
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJa, det måste vara med blandade känslor ni snart ska lämna landet med all sin magi, all mäktig natur och det underbara klimatet. Ja, det var en alldeles speciell upplevelse att vistas där, mycket tack vare er generositet och välvilja till allt förstås. Tror aldrig jag upplevt natur och varelser allt från fåglar till kängurur, från hav och strand till oändlig ödemark, mil efter mil och små avtagsvägar ut i det okända där man kan ana landets hemligheter! Vi längtar!!
Det kommer bli svårt att lämna men vi sparar alla minnen och tar med hem. Och där finns ju ni! Vi längtar också!!!
SvaraRadera