Ni vet känslan när man tror sig ha glömt något. Så har det varit de senaste dagarna. Det är någonting...Och så kom jag på det sista jag gjorde innan jag släckte lampan att det igår på dagen var tre år sedan den elaka cancern försvann från min kropp. Den vänstra försvann. Höger glad för att få vara kvar, dess ägare också. Tiden går och man lägger saker bakom sig, livet fortsätter och jag har fullt upp att vara närvarande i det här och nu. Tacksam och glad, ledsen och bedrövad över de som inte blir kvitt skiten, som kämpar sig blåa. Kraft och styrka till alla hjältar.
Nu känner jag att det luktar bränd chokladglasyr till kärleksmumsen...på tal om att vara närvarande...hmmm
Ja, chokladen var vidbränd så nu dundrar fläkten och ute är det full storm. Jag dricker ett glas rött och lyssnar på Just the way it is baby. Livet just nu. Och du som tittar in här vad gör du då?
Jag har precis ätit en god ostsuffle med en insats med sparris.Till detta ett glas rött från Australien.Kram från Far
SvaraRaderaEn shiraz? Vi firar när vi kommer hem, livet, ja allt! Puss
SvaraRaderaKom just från jobbet, en heldag på kyrkans Soliden - vilket härligt ställe!!
SvaraRaderaFörsta gången jag var där. Nu matlådemiddag och sedan ett uppdrag till. Ikväll blir det en tur till "Lotten".
Igår lämnade jag in ett nytt försök till Wadköpingsstipendiet :)
Kram
Bravo Emma! Aldrig ge upp. Jag gissar att årets tema blev björk. Du är fenomenal! Kram
RaderaKom just hem från de kära i Snavlunda. Noa räknar till 14 och Vincent gillade jordgubbar jag hade med. Damp ner i soffan nu och tog det sista på en rabarberpaj med lite vaniljsås till! Puss!
SvaraRaderaOj vad det ska bli kul att få se de små igen! Längtar ihjäl mig efter er! Puss
Radera