Den här hösten. Jag skulle kunna skriva om många sorgligheter som jag inte kan råda över och att det gör ont i hjärtat. Det höstliga vemodet. Gå ner för vila. Både människor och träd.
Istället vill jag skriva att morgonsolen sätter guld på kyrkan de morgnarna jag cyklar till jobbet och att trädens guldglimmer lyser alldeles fantastikt. Att lövhögarna får både stora och små att le av förtjusning när löven kastas upp och singlar ner över en.
Och att tända ljus på morgnarna och på eftermiddagarna nu när ljuset är på väg från oss är hög mysfaktor och alldeles nödvändigt för att i ljusets låga känna någon slags förtröstan att det faktiskt kommer åter, det där ljuset. Och snart kommer det förhoppningsvis snö och då blir det ljust på ett annat sätt. Och jul och julpynt och annat mys!!! Åh jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar