Inkapslade i regnkläder och stövlar drar de två små den sega mamman framåt på sina cyklar. Det regnar igen. Ja, jag skiter i det nu och springer ändå. Jag måste röra på mig. Vatten överallt, stora pölar, plask, plask och prickiga glasögon. Helt tyst, inte en fågel som sjunger, inga som flyger. Hur ser de ut när det regnar? Sitter de också lite molokna i skydd under löven. Möter ett äldre par i gummistövlar och jätteparaply och de ser ut just så, molokna, som att jaha, nu är sommaren snart slut. Var det här allt som blev? Är det över nu? Syrsorna spelar och mörkret är närmre. Äsch tänker jag, än är det faktiskt väldigt grönt och det är skönt att springa i regn, man blir ju liksväl blöt och så skyndar man sig lite mer för att komma hem. Hem till yogastretch och blåbärspaj.
Namaste
