Hon vaknade klockan sex i morse och frågade om vi inte skulle gå till skolan snart. I flera dagar har och gått och vankat och pratat om den där assemblyn. Hon skulle börja det hela med att prata i mikrofon inför hela skolan och säga " Good morning everyone! Welcome to our assembly. Please stand for the national anthem." Hon sa det helt klockrent och utan stakning. Anthem var ordet som var svårast att komma ihåg utantill. Stolt hoppade hon ner från podiet och gick och ställde sig på sin plats och sjöng nationalsången. Jag tror hon kan den bättre än den svenska! Award delades ut och rektorn pratade lite. Barnen visade också upp sina slott som de byggt av kartonger, sedan spraymålat i silver och guld, målat och dekorerat med flaggor och dylikt. De visade teckningar de gjort på Stenhamra slott, papegojor och emusar. De hade också inspirerats av Picasso och gjort ansikten som var både glada och ledsna. Mrs Both hennes lärare är väldigt kreativ och tycker det är roligt att skapa med barnen och det märks. Mot slutet avslutade de med att sjunga en sång från Nya Zeeland. Både jag och Johan stod glada och stolta och tittade på, och visst har det hänt en del sedan skolstarten i slutet av juli. Tänk när hon grät varje morgon och inte ville att jag skulle gå och lämna henne kvar på skolan. Nu vill hon gladeligen gå dit varje dag och engelskan är nästan som ett rinnande vatten. Dessutom på dialekt. Underbart!
Heja Moa! Det är ju inte klokt vad duktiga de där små tjejerna är! Förstår att både ni och Moa var stolta. :)
SvaraRadera