Att göra eller inte göra

För att vara en så ganska energisk person som gillar när det händer mycket kan vissa dagar här vara rena prövningen. Prövning i att bara vara och det är inte så lätt alla dagar. Som idag när jag är rastlös och regnskurarna avlöser varandra där ute. Trotsade regnet och tog en cykeltur i mina nyinköpta cykelbyxor med vadderad rumpa. Vilken komfort och vad genomsur jag blev! Nu blir det förhoppningsvis många cykelturer! Men tillbaka till långsamhetens lunk och det här med att inte ha så mycket att göra (jag blundar för disk, tvätt och städ idag) och tänker att det kanske är nyttigt att ibland inte göra så mycket i livet. Ofta är det stor fokus på att göra hela tiden, göra i helgen, göra ikväll, göra efter jobbet etc etc så man nästan blir matt åt det hållet. Jag kanske laddar upp ett rejält attgörakonto nu när jag just inget gör om dagarna som jag kan ha användning av längre framöver.

Jag har tid att tänka och drömma iallafall och idag dag drömmer jag om torpet. Härom kvällen lyssnade vi på Göran Gudmundssons sommarprat efter tips från Emma och då fick jag enorm längtan att börja ta tag i något av alla 1000 projekt som finns runt torpet. Torpet som i mångas ögon ser ut som ett ruckel(det är ett ruckel) men som jag tycker är så vackert. Så gammalt, så nött och som påminner om det ursprungliga. Jag vill ha stället som motpol till stadslivet där det finns plats för stillhet och harmoni. En plats att kunna ge utlopp för sin kreativitet. Tänk en liten keramikverkstad eller en bagarstuga. Ett orangeri med roliga växter, hönshus och egenodlade grönsaker ute på åkern. Allt detta och mycket mer drömmer jag om och ska jag hinna göra alla de här sakerna så kan jag ju inte arbeta heltid förstår jag ju. Eller så behöver man inte ha så bråttom utan tar det i långsamhetens lov. Det står ju där det står. Torpet.