Karri Valley

I torsdags efter skola och jobb packade vi in oss i bilen och åkte söderöver mot Pemberton. Det var varmt, 37 grader, och alla längtade bort från staden. Vi hade hört på nyheterna att stora skogsbränder härjade i området utmed med kusten neråt Margaret River men vi skulle lite längre inåt landet. När vi svängde av kustvägen en bit söderut och in i den mörka kvällen såg vi att det brann långt borta i horisonten. Himlen var alldeles orangefärgad av all eld. Efter en stund blev det rökigt även på våran lilla väg och då såg vi att det brann i skogen precis bredvid oss. Klara blev rädd men vi litade på att brandmännen hade läget under kontroll. Kom fram till Karri Valley vid niotiden på kvällen och då var familjen Nordbrandt redan på plats, Lundhs var på ingång och Wåkes på väg. Alla kusinerna från Örebro, från Perth några dagar i stugor vid en sjö mitt i skogen. Smått magiskt. Tystnad. Å vad välbehövligt och skönt det var där i skogen. Vi ägnade dagarna åt att paddla kanot, ro, simma, motionera, äventyra, skratta, fiska, äta, dricka och bara ha det skönt tillsammans.

 

Fredag morgon och nyvakna. Den här lilla krabaten satt på våran balkong. En kockaburra som hoppades på att få något gott!

Vi tog bilarna in mot Pemberton och uträttade lite ärenden. Jag handlade lite eftersom jag hade glömt kvar en del hemma i kylskåpet och sedan tog vi en tur upp till Gloucester tree.

Förr var det här ett brandtorn för att klättra upp i och spana efter bränder i området. 61 meter högt med en platå uppe på toppen med en vidunderlig utsikt. Man ser på bilderna att det ser rätt så disigt och rökigt ut så nog brann det i området alltid.

Trappstegen upp var inbultade i trädet och vid sidan om hade man något slags hönsnät som skydd och det kändes ju lite sådär.... Johan klättrade upp först.

Och jag tog mod till mig och tänkte för varje kliv jag tog att jag skulle andas in och ut och fortsätta så. Helt slut och genomsvett klättrade jag upp alla dessa steg och det var med darriga ben jag kom upp på platån. Fy fanken vad högt det var! Stod och pustade där ett tag och laddade för att gå ner vilket kändes ännu värre för då såg man ju hela tiden vad högt upp och brant det var. Men det är något visst att övervinna sin rädsla och faktiskt våga.

De andra väntade på oss där nere.

Barnen ville också klättra upp, helst hela vägen, men det var alldeles för svårt och farligt för de. Både Klara och Moa tjurade ihop för att de inte fick gå hela vägen så modet är det inget fel på iallafall! Prova en bit fick de göra.

Jane och Juliana paddlade på den lilla sjön vid stugorna och kände sig äventyrliga!

Moa, jag och Johan tog en promenad utmed sjön och gick och spanade efter ormar men såg inga.

Moa och jag tog en paddeltur när Klara och Johan och de andra papporna och alla barn var iväg och fiskade så vi fick middagsmat! Nyfångad stekt fisk smakade alldeles förträffligt gott!

Moa och Lisa tog sig ett dopp.

Lagom till kvällsölen på balkongen kom papegojan och satte sig på räcket. Mysigt med så rikt djurliv. Massor av fåglar och alla dessa exotiska läten!

Disco både fredag och lördag kväll. Dansstopp och mys med godis och dricka. Fantastiska ungar allihopa!

Söndag morgon vaknade jag tidigt och tog med mig kameran på joggingrundan. Stilla sjö och fint morgonljus.

Nattens brandrök var borta men på sjön låg ett lager av aska som blåst in under natten.

Kuperad jogging, 300 höjdmeter och mjölksyra i benen. Härlig start en söndag morgon efter vin och öl och vin och mat och mera vin......

Helgen gick mot sitt slut och vi packade ihop oss och körde hemåt. Ni ser vilka jätteträd de är de där Karri.( Det vore något pappa att jobba med en sådan utväxt som på bilden ovan!)

Ett stopp vid the crazy cow café där det var en marknad med alla möjliga hippies och flummiga saker. En mor och dotter sjöng falsk country med trummaskin och gitarr som komp. Vi köpte avokados av en tant, kaffe och grillad korv till lunch. Barnen passade på att leka lite innan vi drog vidare igen.

I bilen hem var det två spralliga tjejer som fort ville hem eftersom farmor och farfar och Hans och Gunilla hade kommit och väntade på oss!