Gladare november i år

Läste i min bok små anteckningar gjorda under november månad 2010 och det var ingen munter läsning direkt. Då förra året tänkte jag varje dag att jag inte stod ut längre. Stod bara inte ut med de där jäkla vallningarna och mitt inre som kokande. Käcka biverkningar från cancermediciner. Bruset i ådrorna och känslan av att bröstet skulle sprängas av oro. Varje gång det härliga lilla påslaget kom ville jag skrika och nästan gråta för det var så obehagligt. Och så kom det alltid så passande som på möten eller andra tillställningar. Gärna när man satt inklämd i ett hörn och fläktade frenetiskt med ett papper som en annan klimakteriekossa. Bet ihop. Grät lite på cykeln hem. Lite gråt nästan varje dag som en slags reningsritual. Skölja själen. Det är skönt att gå tillbaka och läsa och se att inget tillstånd är konstant och att den tiden är över. Så fantastiskt skönt. Sedan jag kom till Australien har det blivit ännu bättre med "bruset". Jag mår så himla bra och tror att det är motionen som är receptet. Under veckorna varvar jag med cykel, jogging, promenad och dans och imorgon ska jag prova yoga. De kommer sällan nu för tiden... Los vallos...Wohooo!

En paus i gårdagens kvällsjogg för att fota mina påhejare!