En liten människas fot mot min kind i nattens småtimmar. Vi vaktar om natten. Lite oroligt snurra runt, sprätta till, några små gråt. Flaskan med välling intill, nära till hands. Små händer greppar tag alldeles själv och klunkande små ljud minner om när barnen var små. Ljud av stilla ro. Ljud som man nästan glömt bort, som får hjärtat att svämma över. Klappar på sovvarm panna och tänker att jag är lycklig som har mina två. Glad att jag fick vakta.
Tänk vad små ljud kan väcka minnen till liv. För att inte tala om dofter! När Du skriver som Du gör väcks så många minnen och känslor till liv och jag inser hur ofantligt mycket jag älskar dig,och Er alla.
SvaraRaderaFrån Far