Läser om aboriginer, borde packa!

Försöker sätta mig in i vad som händer på Herrison Island bara några kilometer bort från där vi bor. En grupp aboriginer har gjort iordning ett tältläger på den ena sidan av ön, spärrat av och satt upp banderoller och aboriginska flaggan. I flera veckors tid har de protesterat mot förslaget som skulle ge aboriginerna en viss summa pengar som kompensation för b.l.a. landförlust men de är inte nöjda med utfallet och vill ha högre ersättning.

När man läser om deras situation så är det verkligen ingen munter läsning. Bara en sådan sak att medellivsslängden för en manlig aborigin är 58 år. Den siffran säger något. Missbruk av alkhol och andra droger är otroligt vanligt och arbetslösheten är hög. När jag cyklar in till stan ser jag ofta hur de sitter i parkerna och dricker eller sniffar. Deras blickar är dimmiga, håret tofsigt och tovigt och kläderna är så skitiga. Min något romantiserade bild av en aborigin på en bergstopp med ett spjut i näven som blickar ut över sitt drömland är förvandlad till en människa djupt ärrad till kropp och själ.

När jag läser olika historier om vad de har fått genomgå sedan den vite mannen kom till det här landet så blir jag så ledsen. Hur kunde man komma och klampa in och ta över och vilja utrota en urbefolkning som funnits här i minst 40000 år och betrakta landet som terra nullius "land ägt av ingen"? I boken "Terra Nullius. En resa genom ingens land” beskriver Sven Lindqvist den brutala historien. När Hans och mamma var här så läste de den boken och det var heller ingen munter läsning. Tänk bara hur det ska ha varit när det vita samhället i försök att utrota aboriginerna tog tiotusentals aboriginska barn från sina mammor och placerade de på institutioner och i fosterhem. Hur mycket har inte det skadat deras släktband och kultur?

Ja fy, det är sorgligt att läsa om de som kämper för sin överlevnad med det är också fascinerande att läsa om deras kultur, om all konst och musik. Om deras kunskap om naturen, vilka frön och larver som är ätliga, ur vilka växter man kan utvinna vätska. Om deras förbund med det heliga landskapet. Att andarna gav världen själ där landskapet var system av tecken och sanningar. Sånger från gamla generationer lever kvar hos aboriginerna och förs vidare till nästa generation. Från sångerna känner man igen landskapet i naturen och kan använda sången som en karta.

Det finns mycket att lära och förhoppningsvis kommer jag efter nästa resa till vara lite mer kunnig på området. Imorgon tar vi flyget till Alice Springs och har sedan hyrt en 4WD och ska köra till Ayer´s rock. Aboriginernas heliga berg. Uluru. Det ska bli så spännande!