Inga didgeridoos så långt ögat kan nå

Men väldigt många aboriginer som likt oss rastade vid bensinmacken där vi tankade på väg tillbaka till Alice Springs. Två bushbuses stod parkerade utanför och det var inga vanliga bussar utan rejäla fyrhjulsdrivna sådana som krävs när man bor ute i bushen i ökenlandskap. Inne på toaletterna möttes vi. Jag och tjejerna och den aboriginska mamman och hennes flicka som var i samma ålder som Klara. Med stora ögon tittade hon på Klara och Moa när de gick ut. När vi sedan kom ut så gick vi förbi de där de satt. Med ens hoppade flickan upp och gick nära Moa så hon kunde känna på hennes hår. Jag som brukar tycka att mina troll har toviga hår. Det var inget mot vad den här flickan hade. De tittade på varandra, fnissade och gick vidare. Aboriginerna fyllde bussarna och åkte vidare men några satt kvar utanför och hängde tungt med sina huvuden. Såg väl inte ut att må så bra.

 På fönstret till affären vid bensinmacken satt den här lappen. Man fattar att någon har fått nog!

Det är långt till allting när man befinner sig här. Inne i stan åt vi frukost på ett mysigt cafe på gågatan. Inte så stort ställe Alice Springs och inte så upplyftande heller. Jag blev rent ledsen när jag såg hur illa ställt det är med många av aboriginerna. De sitter i parkerna, många är halta och lytta och dränker sina sorger med alkohol. De dricker nog för att de är ledsna, ledsna för att de inte har något att göra längre. Gamla tiden är förbi, inga droverjobb med massa boskap att föra genom landet.

Det fanns flera fina gallerier i stan med aboriginsk konst men det var också många som satt på gräsmattorna och försökte sälja sina egna tavlor.

Här står vi uppe på Anzac Hill och har utsikt långt bort i fjärran. Alice Springs ligger väldigt fint mitt i hjärtat av MacDonnel Ranges och utanför staden är det tusentals kvadratkilometer av bara öken.

En uttorkad flod gick genom staden. Det är svårt att tänka sig att det kan vara floodways här, sådana vattenmängder att man måste ha "snorkel" på bilarna så de kan köra genom vattenmassorna. Vattnet kommer i sådan fart att jorden sköljs med och så småningom når Simpson Desert. Vi såg många aboriginer som satt i skuggan av träden. Långt borta till vänster ser man några prickar, en grupp människor som sitter i flodremsan.


               

Utemed floderna växer River Red Gum, en av alla eukalyptussorter som finns. Aboriginerna använder sig av barken och säven från trädet och gör antiseptiska salvor. Löven används till att lindra huvudvärk, feber, svullna och ömma leder, förkylningar. I trädet lever också Ingwenenge som är små larver som plockas och tillagas i glödhet jord innan de ätes.

Vi lämnade Alice Springs och fortsatte våran resa österut så rika i våra hjärtan och så nöjda med våra dagar in the red centre. Det var god sikt hela flygresan och det var häftigt att titta ner och se de otroliga vidderna därnere. Röd jord och saltsjöar så långt ögat kan nå.