Tyst och ödslig ligger kyrkogården i lilla staden York långt ute på landsbygden. Vinden blåser och trädens fröställningar rasslar och skallrar bland grenarna. Solen steker och vi hoppar ur bilen och stannar upp och förvånas över hur det ser ut. Allting ser hopplöst övergivet och bortglömt ut. Lite beklämda går jag och Angelica mellan gravarna och tittar oss omkring.
Nu och då kommer döden och drar i en och man blir varse att allting är till låns och att livet faktiskt kommer ta slut en vacker dag. Lite sorgligt att börja tänka på det sådär men det blev väldigt påtagligt där och då. Den dagen vill jag iallafall inte att min grav ser så här anskrämlig ut! Inte Angelica heller!
plastblomma ur fiskmun
alla fick inte blommor
krams och bös
här var det iallfall någon slags ordning
pimpad grav deluxe
snart borta
det enda vackra och riktiga
men instängda i bur
vi åkte fort vidare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar