Med cykel kommer man nära öns alla små vikar med fina stränder och snorkling. Trodde ön skulle vara platt men det var ganska så kuperat och svettiga efter cyklingen så var det ljuvligt att bada. På cykel får man också komma nära natur och djur och vi såg många quokkas utmed vägarna som ser ut som små minikängurus när de studsar fram. Vi svichade fram på cyklarna genom landskap av broccoliträd, buskar och saltsjöar och stannade till vid en gammal kyrkogård. Sedan vidare mot mera hav och saltdränkta kroppar.
måndag 26 mars 2012
I love my Rotto
Så lyder reklamslogan för denna lilla paradisö dit man tar sig med färja ca 30 minuter från Fremantle. Det här stället kan man inte göra annat än älska för det är alldeles ljuvligt så man nästan inte tror det är sant. Men det finns på riktigt och jag har nu fått besöka ön två gånger. Båda gångerna med människor jag älskar och då blir det av sig självt alldeles fint. Himlen är så klart blå. Vattnet så koralligt klart. Fiskarna gula och randiga och sanden så vit och av finaste korn, så len, så len. Och vinden rufsar runt i våra hår och saltet från havet har kristalliserat sig på klipporna så det glimmar som diamanter och fåglarna flyger över våra huvuden.
Med cykel kommer man nära öns alla små vikar med fina stränder och snorkling. Trodde ön skulle vara platt men det var ganska så kuperat och svettiga efter cyklingen så var det ljuvligt att bada. På cykel får man också komma nära natur och djur och vi såg många quokkas utmed vägarna som ser ut som små minikängurus när de studsar fram. Vi svichade fram på cyklarna genom landskap av broccoliträd, buskar och saltsjöar och stannade till vid en gammal kyrkogård. Sedan vidare mot mera hav och saltdränkta kroppar.
Med cykel kommer man nära öns alla små vikar med fina stränder och snorkling. Trodde ön skulle vara platt men det var ganska så kuperat och svettiga efter cyklingen så var det ljuvligt att bada. På cykel får man också komma nära natur och djur och vi såg många quokkas utmed vägarna som ser ut som små minikängurus när de studsar fram. Vi svichade fram på cyklarna genom landskap av broccoliträd, buskar och saltsjöar och stannade till vid en gammal kyrkogård. Sedan vidare mot mera hav och saltdränkta kroppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, vilken liten pärla ni tog oss till! Det var nog den bästa dagen och den sista. Kanske det stundande avskedet gjorde sitt till - njut av varje sekund, snart är det över - Lite vemodigt att tänka att aldrig få uppleva det igen, men ändå, er lilla familj är ju det bästa och snart är ni här hos oss igen!!
SvaraRadera