Hennes långa blonda hår lyser i kvällssolen där hon cyklar framför mig. Jag är varm och hjärtat slår fort. Flåsande ropar jag att hon kan cykla bredvid mig så får jag sällskap.Vi säger att vi har det himla bra som får bo i en sådan vacker stad. Att allt det vackra finns så nära oss. En grön oas som denna kväll sjöd av liv. Där kom räkbåten till slussen med skratt, tjo och tjim uppe på däck. Gubbarna på parkbänken som glatt tittade på. Alla andra som var ute och motionerade. Pappan och de glada barnen som satt på bryggan längre bort och fiskade. Ett nytt utegym borta vid naturens hus. Några vänliga ansikten i möten runt träningsredskapen. Hur funkar den här egentligen?
Och alla dofter, alla ljuvliga blomster som smyckar vägar och stigar. Lindarna som blommar med sina små gula blommor som doftar alldeles fantastiskt. Inne i Oset är det ett fullkomligt paradis av nyponrosbuskar i full blom och att springa där är som att springa genom en dröm. Plötsligt är det inte så jobbigt längre. Det trötta och flåsiga glöms bort när doften av rosorna fyller min näsa. Vi fortsätter hem genom båthamnen och där sitter de och grillar utmed vattnet. Tänker att allt det här liknar Perth på ett sätt, om än i annan tappning. Och det känns bra när timmarna innan varit mest grå och regntunga, då saknaden kommit över en, då tankarna har glidit iväg till ett varmare land...
Ja, jag håller med. Borta bra men hemma bäst.Fortsätt att skriva,det är så roligt att läsa.
SvaraRadera