Om inte snö så två ton vita fjädrar

I lördags kväll såg vi änglar komma farandes från skyn. Alldeles på riktigt. Mitt i stan vid St George Terrace satt vi i en park och skådade franska Les Studios de Cirque och deras akrobatiska föreställning som invigde Perth international art festival. Åtta vajerlinor var spända mellan höghusen ovanför, och plötsligt uppe på amconhuset 135 meter högt, sken det upp som ett rött eldklot och så kom vita änglar farandes där uppifrån och ner mot oss. De vitklädda änglarna avspeglade sig fint mot den mörka kvällshimlen, upplysta med stora strålkastare, svichandes fram på linorna och folket nedan jublade. Kors och tvärs flög de och gjorde konster i luften och snurrade runt i fina formationer, hit och dit. En ängel kom fort framglidandes med ett stort skynke som vecklade ut sig i farten och ut flög tusentals små vita fjädrar som singlade ner från himlen över alla människor. Några änglar hade resväskor med sig som de öppnade och några hade stora hinkar och hällde ut massor av fjädrar rakt över oss. Vi befann oss som i en snöstorm av vita fjädrar och istället för snö och -5 så var det +25 och ljuvt och i bakgrunden spelades fransk musik så man blev alldeles salig. Två änglar hade kuddkrig högt där uppe så fjädrarna rök och publikhavet skrattade högt av förtjusning.

På St George Terrace seglade en jättekerub fram över huvudena på människorna. Lätt gled den fram, dök ner, flög upp i himlen en bit, armarna fladdrade glatt och katedralen med blå belysning för kvällen spred ett behagligt sken. Och så hände det något med människorna. Vi som stod där och beskådade himlen som var fjäderinvaderad. Plötligt blåste det upp fjädrar även underifrån och i detta fjäderinferno blev folk som barn på nytt. Vi började kasta fjädrar på varandra även om vi inte kände varandra allihopa, vi skrattade och log mot varandra och alla som var där kan nog intyga att livet blev väldigt lättsamt och roligt. Alla såg så lyckliga ut där de virvlade runt i allt det vita. Musiken poppades upp när föreställningen var över och fjäderhavet blev en lekstuga på vägen hem för stora som små. Folk började dansa och det var så härligt att vara mitt bland allt detta. Våra egna änglar plockade solhattarna fulla av fjädrar och Klara proppade in massor av fjädrar innanför tröjan.

Konst när den är som allra bäst. När den öppnar upp och gör folk glada och lyckliga. När det är helt okej att dansa crazy bland fjädrar med andra okända glada människor utan att det blir pinsamt. Så som alla vill vara ibland. Lite wild and crazy. Att vi dessutom fick uppleva kvällen tillsammans med fina vänner gjorde kvällen till en ännu bättre upplevelse.

En ängel flög förbi

mot himmelen så fri

men hon lämnade sitt leende på vår jord

 som en sol som värmer oss(jättekerub)

som ett himmelskt stjärnebloss

så vi kan betrakta livets skeende med en tro:

 Kärleken är

Önskar en fin alla hjärtans dag var du än är.
Kramar Jenny

Ps. En strof ur Jills låt Kärleken är passade in som bildtext idag när det är självaste kärleksdagen. Ds.