Vips så blev det liv!

Det växer i rabatterna! Efter alla dessa regnnätter är det ju otroligt att fröna kom upp. Jag tror att det är sallad och spenat som kämpar sig upp genom den hårda skorpan. Dagarna rullar på. Den senaste veckan har vi snörvlat och hostat så veckan har gått i vilans tecken. Jag har inte gjort många knyck alls och det har varit rätt så skönt att ta det lugnt. Jag går ofta och tar mig en kopp kaffe efter att jag lämnat barnen och ofta går jag därifrån glad i sinnet och tänker att det är tur att jag gillar kaffe och att det finns en vikt av att fika! Sitta och surra om ditt och datt med de som likt jag kommer för en stunds gemenskap, ett litet möte i morgonsolen. Härom morgonen satt jag, Ann och Helena ute i friska augustiluften och drack cappuccinos. Helena jobbar också på cafeét ibland och är pratglad och öppen och den här morgonen var hon lite arg och bitter. Hennes karl har träffat en 15 år yngre, lämnat henne med tre barn och ett gigantiskt hus som maken byggde. Hon hatar det och vill flytta. Anne gick in och började laga mat i köket och Helena fortsatte sin historia. Här satt jag och tänkte att denna konversation var som en rolig engelskalektion.

Hemma i Sverige skulle jag kanske inte direkt gå ut och fika ensam. De som gör det är ofta typisk tant eller farbror som ändamålsenligt köper sitt kaffe med dopp, fikar och går. Visst händer det att jag har suttit själv på café men då är det som att man måste ha något att göra samtidigt som man fikar, tex läsa en bok = legitimt skäl att dra ut på fikastunden. Här har jag flera gånger tänjt min zon och öppnat upp. Satt mig där ute på långbänken utmed caféväggen där det suttit andra i närheten. Vänliga ögon ler mot mig och jag ler tillbaka och vi möts, börjar prata. Hur ofta gör jag så hemma? Likaså tänker jag på hur vi tar hand om de nyanlända som kommer till Sverige och vad jag hade kunnat göra bättre för de som jag har mött och som varit i samma sits som vi. Nya i landet. Här är det så otroligt vanligt att folk flyttar in och ut, det är japaner, kineser, thailändare, indier och europeer och en salig blandning av människor. Cosmopolitan living och jag gillar det. Australiensarna är vana att ta hand om de som är nya. De visar och välkomnar och bjuder in. När jag kommer hem till Sverige har jag lärt mig hur jag ska göra!